Jag kan inte riktigt släppa den där surrealistiska inköpsrundan igår. Jag blir alldeles yr när jag tänker på det, och nej det var inte bara tvål i kassen när vi kom hem, det var en del mat också.
Vad gör man? Visst måste man skaffa hem mat. Men på ett sånt ställe, så man blir lätt illamående ett helt dygn efteråt? Vart går man? Finns det inga lugna mataffärer?
Jag ställer tvålen på badkarskanten och konstaterar att jag måste verkligen vara otroligt normal, med så många sorters Dove. Det enda som sticker ut är en flaska badskum ifrån Bodyshop. Om jag inte skulle till tandläkaren imorgon bitti så skulle jag ju kunna ta mej ett bad.
Jag tror det var ungefär en kvart. Som det inte regnade idag. Då var jag ute och planterade den här rosen.
Just nu ser den inte mycket ut. Några pinnar och två förtorkade nypon.
Den heter Herttoniemi och är en rugosa (nyponros alltså). Såklart ska den bli jättefin. Om några somrar eller så.
Resten av dagen har jag hukat inomhus i halvmörkret. Läst och ätit fiskblock.
Jag har just varit på Eurostop och handlat tvål. Puh.
Förut fanns där Ica Kvantum. Nu är det kaos. Ska bli Maxi.
Jag skulle ha haft en kamera med mej. Speciellt roligt såg det ut med en lång rad av nya hyllor där någon hade planerat vilka varor som skulle vara i hyllorna. Ställt ut dom lite glest sådär. Antagligen hade han/hon hållit på ett bra tag. Kanske med måttband. Sen ställt ut kravallstaket runt om, så att ingen kunde rubba de där enstaka förpackningarna.
Andra hörn såg mest ut som en byggarbetsplats eller som flyttstök i största allmänhet.
Vi kunder sprang runt som yra höns. Tittade på varandra och skakade på huvudet. Å vilket håll ska man gå? Var är tvålen? Jaha, på det gamla stället. Men var? Jaha, ny förpackning.
Undrar vad man kommer hem med egentligen.
Tomas Andersson Wij spelade igårkväll på Konserthuset i Örebro.
Som alltid var spelningen sammansatt och genomtänkt. Jag vet inte om det är ett predikoarv eller om det är journalisten, men det finns alltid ett budskap.
Foto: Mats Neander, med den gamla Nikon Coolpix 2000.
Jag har visst inte skrivit nåt på flera dar. Det var inte planerat.
Du levande var verkligen riktigt bra.
Jag har laddat batterierna till den gamla kameran, och lånat ut den till en fotograf på TAW-konsert. Mer om konserten snart.
Det är bara att konstatera; Roy Anderson är Roy Andersson.
Du levande har, som vanligt, grå människor i en grå miljö. Men i den här filmen finns det drömmar, och humor; gammalt hederligt snubblande, samhällssatir och de små subtila gesterna. Dessutom är ketchupmannen med. Bara det.
Gå och se den!
Igår var jag på Clas Olsson och köpte mej en ny mus. Med sladd.
Den gamla var inte alls gammal. Den var med när vi köpte den nya datorn. En modern trådlös. Fullständigt värdelös. Fungerade inte ordentligt ens från början.
Den nya funkar perfekt. Tyvärr har kameran gått sönder istället.
Idag har vi haft frukost på sängen. Och sång. Och paket.
Men ingen tårta, den får bli efterrätt i kväll. Efter önskemiddagen. Klyftpotatis och lövbiff.
En familjetradition.
Jag minns inte hur många år det tog oss att komma fram till att det var såhär födelsedagar skulle se ut. Många.
Däremot minns jag en massa andra vanor som det tog åratal att inse att man inte alls behövde.
Vem vet, om några år kanske traditionen blir annorlunda.
Det är en speciell magkänsla med de här bilderna.
Kanske påminner de om Hadji. Om att aldrig ge upp.
Nu kunde jag inte hålla mej. Jag blev tvungen att börja på Moebius. Sjalen med matematisk bakgrund.
Den vita randen markerar var jag började, den ska inte vara kvar när sjalen är färdig. För den teknikintresserade kan jag berätta att jag gjorde en uppläggning på en tråd, det funkade utmärkt och verkar vara tillräckligt elastiskt.
Eftersom ett moebiusband bara har en yta, och en kantlinje så stickar man runt, runt. Nästan som en åtta. Eller nån slags rallybana.
Garnet är av bomull och lin. Köpt i Paris.
Om det blir som jag tänker, så kommer den att passa utmärkt till min blåa dunjacka i vinter.
Sådär. Nu har jag gått med i den hemliga stickklubben. Vi som ska sticka en sjal till nyår. Ingen av oss vet ännu hur sjalen ser ut, det kommer att avslöjas en bit i taget.
Inte för att jag gillar hemligheter. Tvärtom, tycker jag att det lätt blir ganska fånigt med hemliga överraskningar och dylikt.
Däremot tyckte jag att det kunde vara bra med ett tidsschema att följa. Inte för att jag tror att någon skulle dela ut nåt sorts straff om jag råkade komma efter i planeringen, men lite struktur i tillvaron kan väl inte skada? Bara sådär så att inte allt rinner ut i sanden.
Den 5 oktober sätter vi igång. Jag och 1487 till.
Sista ärmen på Bristow.
Tyvärr hade jag missat några små hål, som skulle vara med i mönstret. Men det gick att fixa med en tappad maska-metoden, och en virknål. Så nu är mönstret som det ska vara (lika som den andra ärmen). Den enda biverkningen var min bristande koncentration på Mord i sinnet. Vilka uppoffringar!
Inspiration till nya stickprojekt kan man hitta på nya Knitty.
Det första man ser är Muir. Undrar hur den skulle bli i lingarn?
Roam är snygg! Sådär snyggt ‘fitted’. Men varför ska det vara huva på?
Henry har en snygg struktur. Jag som samlar på strukturer. Fast litegrann undrar man ju. Om man inte vill att det ska se stickat ut, varför väver man inte då? Varför envisas med samma metod till allt?
Entwined däremot är riktigt rolig. Ingenting som jag tänker använda själv, men härligt kreativ stickning!
En höstfilt däremot. Det är jag sugen på: Totally Autumn.
Sen finns det såklart fler tröjor, sockar, mössor och en del annat. Vilken är din favorit?
Förkylningen verkar ha bosatt sig. Såå otroligt tröttsamt. Funkar det att bara ignorera den?
Men vad är detta?
Ett stall med hästar och tjejer i alla åldrar. Fullständigt livsfarligt.
Jag frågade min syster om man måste gilla hästar för att rida? Det underlättar, svarade hon. Hmm, jag som fullständigt saknar gullegull-ta hand om-genen.
Borsta hästen är lätt. Men sen är det remmar som ska spännas och sen när man rider ska mina ben och armar ska vara i rätta vinklar. För att inte tala om hela den obegripliga jargongen. Mängder av ord och uttryck utan synbart sammanhang.
Vad har jag gett mig in på? Kan man dra sig ur framåt jul om allt skulle visa sig bli helt oöverstigligt? Eller slutar allt bara i fullständigt kaos?
Men visst är det väl typiskt. Maken blev inte sjuk alls, sonen blev lite hängig men kunde gå till skolan, medan jag blir sängliggande i 3 dar!
Orättvist är det.
I morgon är det jag som ska läsa om Erlandur. Jag ska just börja på fjärde boken, Mannen i sjön (Arnaldur Indridason). De tre första har varit riktigt bra.
Eller om jag ska ta in vävstolen kanske…
Vad trött jag är på detta snörvlande!
Huvudet sprängvärker, och jag har tråkigt.
Man kanske skulle sticka en halsduk?
Om man använder rött garn kan man vara med i RED SCARF PROJECT ‘08.
Några mönster då, alla vändbara. Först en i nåt som kallas twin rib. Den kan jag tänka mig skulle bli fin i ett tunt silkegarn.
Enjoyable-rib och en vändbar (dubbelsidig) fläta verkar vara värda att testas.
Annars har jag lekt med tanken på en Moebius. Jag har ett garn som är hälften lin, som kanske skulle passa. Ilsefin har gjort en.
Om jag nu har några stickor lediga. Min bästa rundsticka (nr 4) är upptagen av en jättelik sjal, som jag inte kan göra färdigt. För att det fattas sådär 15-20 gram garn. För att butiken som säljer garnet hade lördagsstängt när jag var där i augusti. Blä!
Eller också gör jag den färdig med ett annat garn!
Eller också går jag och lägger mig igen. Mina bihålor värker!
Påstår IKEA. Vakuum då eller?
Jag har märkt att jag sällan skriver nåt på måndagar. Hm.
Om jag inte hade värk i bihålorna kunde jag ha skrivit nåt smart idag, förståss. Eller kunde jag ha kommit ihåg alla ärenden som jag hade på stan när jag nu ändå var där.
Jag lyckades iallafall lämna tillbaka Sandras bok på biblioteket, köpa finnsalva (finnkampen funkar inte alls mot finnar, nämligen), köpa garn och ta ut pengar (för balansens skull).
Däremot missade jag att titta in på Clas Olsson. Varför ska det vara en trådlös mus med i datorpaket? Jag blir galen! Och när jag försöker koppla in en gammal mus så är det en USB-port på den nya datorn. Är det här nån slags konspiration? Vad är vitsen med en mus med ständigt urladdade batterier, och en laddare som ska stå på skrivbordet och ta plats?
Nä, jag kunde likagärna låtit bli att skriva det här. Jag går till tvättstugan istället.
Ujujuj, som man säger i Närke, vad trött jag äär. Jag flänger runt från det ena till det andra, dagarna i ända (not), och nu är jag alldeles dödstrött.
Ändå lyckades maken dra med mej till Hallsberg igårkväll. Folkets hus närmare bestämt, ligger alldeles vid stationen, där Nils Landgren och Johan Norberg, Chapter 2, spelade på Hallsbergs jazzklubb.
Underbart. Fantastiskt avkopplande. De hade roligt, och publiken hade roligt. Fast Nils hade ryggskott.
Det var inte tal om funk-låtar, utan här var det ballader och låtar ifrån Sentimental Journey. Sång, gitarr och trombon. Jazzigt, impoviserat, finstämt och tajmat.
Ikväll släpper Nils Landgren sin bok, i Degerfors såklart. Jag hittar inget på nätet om den här turnén, men biljetterna är köpta via ticnet (helt utsålt i Hallsberg). Gå och se om du har möjlighet!
Man vet att man bor i en krutdurk. Reinfelt pratar med diplomater hela dan.
Och igårkväll var det bråk utanför skolan ett stenkast härifrån. 100 personer blev osams efter en fotbollsmatch, somalier mot syrianer.
Förbjud fotboll.
Frosten har krullat ihop bönbladen. Lika bra att ta bort dom en solig dag, som idag. Sen blir dom bara slemmiga och äckliga att ta i.
Men kolla in Karins nya studio.
Även om jag undrar hur varmt det kan bli på vintern (eller snarare kallt) så är den helt oemotståndlig!
