desiree-blomp WebbLogg

Jamen såklart måste man skriva nåt om valborg.

Jag kollar vad jag har skrivit förut (här, här och här).

Hm, det får bli lite mat, brasan vid slottet och en tur till landet imorgon.

Hur förutsägbar kan man bli egentligen.

En mycket liten planta av lungört. Som jag har kämpat för att rädda den. Jag vill att det ska bli en stor matta av de prickiga bladen, som en normal lungört ska se ut.

Hararna tycker att den ser ut som godis.

I guess it has gone too far,
when pianos tries to be guitars.

Usch vilken dag, igår. Mosad är väl den närmaste beskrivningen. Får se om jag orkar röra mig idag.

Iblanb önskar man sig att folk kunde se sig för innan de klampar på. Så osynlig är jag faktiskt inte.

…bjöd maken tjejerna på jobbet på tårta idag.

Tur för mej att det blev en bit över, till mitt kvällsfika.

Tårtan heter Wilma, och är från Sveas i Kumla.

Nu blir det mattrasor, av de där lakanen jag köpte. De ska såklart vara till väven som står i vardagsrummet. Det vore kanske bra om den blir klar innan målaren kommer och ska tapetsera. Möjligen.

En liten mattkant har det blivit iallafall.

Grävandet fortsätter. Den synliga delen.

I helgen köpte vi brädor och snickrade ihop själva ramen. Nu tror jag att den är på plats. Det är en hel del grävande och baxande för att få en 5,70 m lång ram där man vill ha den.

Dåså. Bara jord och plantor som fattas.

Det går lika bra med selleri. Eller nej, såklart inte. Men ett och annat stjälkselleriblad i en sallad är riktigt gott.

Jag har haft mitt land i 15 år, och har hunnit testa ett och annat. Palsternacka och broccoli funkar inte alls t ex. Tomater och salladsgurka är riktiga favoriter.

Man får helt enkelt testa sig fram. En sort i taget. Några få nya plantor. Mer orkar man inte.

Lyssnar på Christian Kjellvander, Words in the Wires

Jag har plötsligt fått 5 besök härifrån. Är det nån som vill säga nåt? Isåfall finns min mejladress här nedanför.

Jag har ändå inget för mej.

Plötsligt behövde jag nya handdukar. Vi har satt igång vattnet i stugan, nämligen. Så nu har jag fållat de här tre som jag vävde för ett tag sen (de gröna är från IKEA).

De är vävda i cottolin, ett lite grövre garn. Passar bra när man kommer in från landet och vill tvätta av sig.

Mönstret är olika varianter av munkabälte. Hängbanden är vävda i bandgrind.

Syns det att jag hade roligt när jag vävde dom?

Jag fick ett sms,
med erbjudande om att ladda ner en ringsignal:
“The Worrying Kind”.

Jag vet inte vem som har gjort den. Eller var den kommer ifrån. Men jag vet vem som köpte den.

Jag fick den en gång när jag slutade på ett jobb. Det borde varit nån gång på 90-talet, det hade med neddragningar och ädelreformen att göra (primärvården drog ner, kommunen tog över verksamheten).

Den passar perfekt till tulpaner.

Det är inget roligt alls att skriva nåt längre. Bloggar byter intiktning, och blir tråkiga. Jag vet inte vilken inriktning det blir på den här bloggen.

Däremot vet jag vem som besöker bloggen. Vissa av dem får mig bara att känna mej övervakad, som om jag vore villkorligt frigiven för nåt brott (vad-nu-det-skulle-vara), och inte har rätt till nåt privatliv.

När luften blir lite enklare att andas kommer jag tillbaka.

Det är en rabattsort av rölleka. Den blir mycket större än den vilda varianten. Ungefär en meter.

Den påminner om att jag var och klippte mej häromdan. Jag gillar inte frisörer.

“När klippte du dej senast?” “Var det flera år sen?” “Mer än ett halvår sen?”

“Jag minns inte.”

Nåja, sen fick hon slita ordenligt för att få kammen igenom mitt rufs. Och mitt hår är mindre rufsigt nu.

Men det dröjer innan jag går dit igen.

Fågelkvitter.
Glassbilen.
En hackspett,
och ett flygplan.

Och i augusti
ska vi ha semester
och frossa i godsakerna.

När har man förbrukat rätten att kallas buske?

Det här skulle bli en 2-meters fläderbuske, när jag planterade den en gång för flera år sen.

Det spelar ingen roll vad jag gör, den växer inte ändå. Den står i kalldrag. Hararna äter ständigt på den.

Nu ska den bort!

Det är mycket nu. Köksfönstret börjar bli fullt. Snart flyttar jag ut till verandan.

En kund ifrån förra året har hört av sig, och vill köpa tomatplantor. Det måste vara hon som parkerade sin rosa cab på cykelbanan utanför förra året.

Det roliga med plantkunder är att de ofta har så många ursäkter. Jag har skadat min hand, katten välte ut våra plantor, jag har varit utomlands i vår: allt för att ursäkta att de inte har odlat egna plantor.

Plantorna i förgrunden på bilden är sallatssorten Flashy Green Butter Oak. En plocksallat.

Grävandet är slut. Dräneringsslangen är på plats. Väl avvägd med vattenpass och kopplad till en äldre dräneringsslang.

Förhoppningsvis ska vi slippa stående vatten nu.

Del 1 och del 2.

Vår. Sommarvärme. Och en julros.

Jag vet inte varför jag gillar den blomman. Men det gör jag.

Julrosen vill växa i skogsmark med luftig och mullrik jord, och väldränerat. Sånt finns inte på vår arrendetomt. Inte naturligt iallafall. Det är mest lera och vattensamlingar.

Jag har verkligen slitit för att få till ett hörn, en rabatt där julrosen kan trivas.

Först var här en sandhög, överväxt med kirskål. Det är relativt enkelt att flytta en sandhög, men att få bort kirskål tar många år.

Sen ligger här en jättestor sten. Inte så stor som 14-metersstenen i vänsterkanten, men ändå för stor för att flyttas utan maskiner. Det finns många stora stenar i närheten. Och hur kul det är för en liten kille att hoppa och leka på såna förstår ju var och en. Men, de är fridlysta. Alla utom just denna.

Så i många år, medan kirskålen sakta utrotades var stenen en lekplats.

Men nu har barnet tröttnat på att hoppa ifrån stenar. Och jag har fått min rabatt till julrosor.

I år blommar bara den här röda.