desiree-blomp WebbLogg

Sedär! Ett ljus är klart.

Så bra med såna som inte behöver kopplas, och hämtas ifrån förrådet, och…

Jag knyter säkerhetssnören på skaftpinnarna.

Självklart har vävstolen på bilden ingenting med det att göra, även om den ser ut som plocke-pinn. Men allt annat som måste fixas och ordnas och hittas…

Vävstolen hittade jag , via Blocket, i Karlstad (eller Hammarö om man ska vara noga). Den är så liten och söt. Nu vill jag bara prova den.

Gissa var!

Ledtråd: McD i Kristinehamn ser precis likadant ut som McD i Motala.

Igår önskade jag mig en rondellhund till den här lite trista rondellen (Ekersvägen vid Mellringe, Örebro), och idag stod det inte bara en hund där…

… utan två!

Riktigt fina. Med många roliga detaljer.

Högklassig gatukonst.

Uppdate:
Via min besöksstatistik hittade jag sajten Rondellhund där man kan läsa om hur fenomenet uppstod.

… eller kanske syprojekt. Äh, vilket som.

Jag hittade det här på Myrorna häromdan. Det är egentligen ett litet örngott, men så roligt.

Speciellt X är xtra-tåg. Kreativt.

De här tygerna ska såklart bli en julgransmatta. Det kan väl vem som helst se!

Det kommer att bli en märkbar standardhöjning att efter 15 år äntligen ha fixat en julgransmatta. Nej, julpynt är inte riktigt min sport.

För den som är sugen på egna syprojekt till jul rekommenderar jag Steffanies julgranar, det finns både mönster, med beskrivning och en pool på Flickr.

Idag skiner solen.

De vissna löven på busken utanför är blöta, och solen gör att de glittrar.

Dessutom satt det alldeles nyss en domherre där och smaskade på nåt, som för att spä på vinterkänslan litegrann.

En annan sorts reflex hittade jag när jag surfade efter vävning; reflexgarn (och här tänker jag speciellt på Malin som verkar vara en reflex-person, själv är jag mer intresserad av cykellysen).

Om du ser något intressant i reklamen ifrån Clas Olsson. Nåt som verkar vara helt rätt, att ersätta en gammal trasig taklampa med. Den där av papper, köpt på IKEA för många år sen. Papperslampor håller inte i hur många år som helst.

Iallafall så engagerar du dej genom att faktiskt ta dej till den nyinvigda butiken. Du går några varv runt kvarteret för att hitta den nya ingången, och går några varv i butiken för att lokalisera batterierna. Batterier har en strykande åtgång den här årstiden. Cykellysen fullkomligt äter batterier.

Så när du har lokaliserat det viktigaste tar du dig till avdelningen med lampor. Och letar systematiskt på hyllorna, den hänger ju där; skyltexemplaret alltså.

Nu är det dags att leta på någon att fråga. Inte alltid så enkelt, i en butik som har nyinvigning, men det går bra. Och jag får mig dagens skratt, när jag blir invigd i hemligheten om lamporna.

De ligger gömda på en hylla, bakom en pelare. En såndär plats där man kan gömma julklappar, och hitta dom framåt midsommar.

Såhär ska lampan bli, jag har inte monterat min än.

… fylld med sten.

Mått: ungefär 40×50 cm.
Sydd av behandlat bomullstyg, såntdär som nästan liknar vaxduk.
Fodrad med tunt bomullstyg, stentryck.
Mellanlägg för att ge stadga åt kanten.
Handtag av vävt kraftigt bomullsband, typ pilotskärp.

Jag är helt nöjd.

För alla som vill läsa om stickat, få tips, lämna tips och annat om stickat, har Ulrika nu öppnat:

Gå genast dit och kolla, för jag vet att Ulrika är riktigt bra på att hitta stickmönster.

Jag har egentligen inte alls något emot att det blir några grader varmare.

Men om det blir blötare får jag nog börja spika på en ark.

Tänk att jag aldrig lär mig. Det är förskräckligt många fingrar på fingervantar!

Men jag kollade i en bok om tvåändsstickning och såg så fina fingervantar, så hade jag det här silkegarnet som skulle passa så väldigt bra till just såna fingervantar.

Det var bara att skaffa strumpstickor nr 2 mm.

Men tvåändsstickning betyder inte bara att man använder båda ändarna av ett garnnystan, det tar ungefär dubbelt så lång tid också.

(Finns det förresten fler ord där man använder åä efter varandra?)

Men sen.

Sen har jag mjuka, varma, täta fingevantar.

Undrar vilken storlek som är lagom till granen?
Rutorna på skärplattan är 5 cm.

Eller också borde jag sy färdigt gardinerna som ligger i bakgrunden.
De som var ‘färdigsydda’ när jag köpte dom.

Jag avskyr ekande rum.
Man får bara huvudvärk.

Det får bli gardinerna.

Enklaste blomsterarrangemanget:

Köp 3 amaryllislökar,
ta bort förpackningen och stoppa ner dom i en stor skål,
vänta.

Ingen jord på golvet,
ingen risk att glömma vattna.

Men nån soppa blir det inte!

Det slog mig plötsligt - det måste vara jag som är sockmonstret.

Jag hittar alltid (nåja, ofta) udda sockor i tvättmaskinen när jag ska tvätta.

Nu är det en offentlig tvättstuga jag syftar på, så det är inte alltid trevliga fynd.

Idag var fyndet en gråsvart melerad knästrumpa och en frottéaktig socka i golfrutigt.

Sen påpekade jag för grannen som samlar soppåsar i trappuppgången att det finns en soptunna.

Så nu bor vi i en trappuppgång utan sopor innanför dörren.

Och tågsockan har jag tagit hand om.

Wow! Gå och se den!

Första gången jag såg Anna, var hon support åt Tomas Andersson Wij på Club Söndag. Nu var det Tomas som inledde med några av sina låtar, bl a Gröna vagnarna och suveräna Du skulle tagit det helt fel. När han sen sjöng En svensk rockstjärnas död och en nyskriven låt om Hälsingland var stämningen från i våras tillbaka.

När Anna kommer in i sin ’svartluvan-jacka’ och grova stövlar så drar hon upp ett rockigt tempo direkt. Några låtar senare drar hon sen ner tempot genom att stå ensam med gitarren på scen och fråga efter önskelåtar. Det blir en riktigt gammal bröllopssång.

Hon fortsätter att blanda friskt, gamla och nya låtar, avancerade och enkla arrangemang. Så uppmanar hon publiken att komma med förslag till vem hon kan sjunga duett med i låten Lovers Dream.

Jag sitter och funderar på vad det är som gör att det är så bra, och självklart ger hon själv svaret: Man måste blanda in lite oljud för att det ska bli riktigt vackert.

Men det behövs inte alltid oljud. När hon blir inklappad för andra gången ställer hon sig ensam på scenen, utan både gitarr och piano, och deklarerar: Bra! Då ska jag ta en låt som ingen vill höra.

Så sjunger hon à capella och utan microfon, A Voice to Calm You Down. Och man kan höra en knappnål. Visserligen är konserthuset byggt för att ljud ska gå fram, men jag tror inte att det är hela sanningen.

En röd badanka i julgranen kanske?

Hur mycket mer november kan det bli? Mer än 3 veckor till första advent!

Såklart är det väldigt trevligt att få nytapetserat, och nymålade fönster. Såklart måste man passa på att putsa fönstren också, en dag med plusgrader.

8 fönster i två rum. Så måste persiennerna rasa ihop också (huset är ju ändå byggt -69). Det tar en stund att trä stegsnören. Speciellt om man hänger ut genom fönstret på andra våningen.

Imorgon kommer kakelmannen.