Anna Ternheim är ute och signerar sin nya CD, Separation Road.
Fyra låtar fick vi höra henne spela, och sjunga. Det låter riktigt bra. I vissa avsnitt var det sån tyngd att man tänkte Björk. Kanske inte vad man väntar sig av en singer-songwriter.
Hon verkade trivas på scenen den här gången. Hon berättade anekdoter ifrån inspelningen och föreslog själv ett extranummer. Butiken var fullsatt.
Såklart fick vi med oss alla 17 låtar hem. Konserten verkar bli bra.
Titta! Ett tomt hörn. En yta som går att använda!
Vilken vecka som helst (troligen nästa) ska jag dessutom förvisa datorn ifrån skrivbordet. Tänk vilken yta det blir. Då kan jag ju faktiskt göra det där lapptäcket jag har planerat och köpt tyg till. Det blir så konstig arbetställning att hålla till på soffbordet.
Datorn ska få stå på en sekretär istället. Jag tror den får plats. Håll tummarna.
Anslagstavlan är från Krasilnikoff. Jag hittade den på Rut o Melkers i Ystad i somras.
Nämen, vad seg jag har blivit. Jag glömde berätta.. jag träffade Anne-Maj i söndags (det var trevligt att se ett bekant ansikte). Hon gav mig den här lappen:
Jag ska väl lägga till att det är Örebro det handlar om. Jag vet inte mycket om hur det är, eller hur ofta jag tänker gå dit. Vi får se.
F ö har jag sett en del bilder hos Flitiga Myran, den här t ex. Puh, varför har jag det inte sådär väldigt välordnat hos mig för?
Nästa projekt: Ordna ett arbetsbord.
I år sådde jag höstsallat. Jag planterade ut plantorna när den tidiga potatisen var uppgrävd, i slutet av juli.
Sorterna, Frissésallat (Pancalieri) och Sallatscikoria (Rossa di Treviso), valde jag för att de ska vara frosttåliga. Om de är det vet jag inte, men jag ska definitivt prova igen nästa år.
Så här såg det ut.
Jag har väl aldrig sett så mycket stickade vantar och sockor. Nästan gratis.
Fast vantarna som ligger närmast är tvåändsstickade, och inte till salu.
Och tidningen var där.
Sist i följetången kommer mina korgpåsar. Jag har en känsla av att jag kommer att göra fler såna.
Den gröna med äpplen har en botten som är stickad i pappersgarn. Tyget är i bomull.
De andra har en botten av ett tjockt ojämnt garn i en linneblandning. Tyget är av linne, utom det prickiga som är av bomull. Den påsydda blomspetsen är virkad av cottolin (vävgarn). Höjd 30 cm.
Ser du nåt du gillar? Även om nåt skulle ta slut under helgen så går det mesta att göra i fler exemplar.
Mail: post (a) desiree-blomp.com
Pion, en av mina favoritblommor. Såklart ska jag ha en sån scarf också,
en kort, i ett tjockt garn, så den blir riktigt varm. Ganska likt, om jag får säga det själv.
Den här stora somriga sjalen däremot liknar mest en sommaräng (120×80 cm) med hålmönster och påstickad spetskant. Den är stickad i två olika garn, det ena med olika färger i.
Själv använder jag inte gärna vantar, de är oftast för klumpiga. Men med de här har man fingrarna fria.
De bruna till höger är av silkegarn och har en halv tumme. De röda är stickade i alpacka (14 cm), med en liten blomma, modellen heter Victorian Wristlets. Under de röda muddarna ligger ännu ett par av Victorian Wristlets, fast lite längre (17 cm) i mullvad.
De virkade armbanden har jag visst visat förut (jag sammanställer).
Det verkar vara säsong för benvärmare, och min beskrivning verkar ha varit uppe på nån mailinglista/likn och lever numera sitt eget liv.
Jag har ägnat större delen av sommaren åt att sticka scarfar.
Först gjorde jag Calendula scarf, av en lång rad små stickade ‘ringblommor’. Sen fortsatte exprimenterandet med Nattens Drottning.
Den är definitivt min favorit, så det fick bli en i vitt också. De är stickade i två delar och är ihopsydda på mitten.
Såna detaljer gillar jag.
Hålscarfen är dels inspirerad av ett tyg med hål, och dels av den blå sjalen jag stickade i våras.
Den blev riktigt fluffig och mjuk. Jag gillar att det är ett mönster på mitten och ett annat på nederdelen.
Den gröna har likadant spetsmönster rakt över. Som ett sorts virrvarr av stjälkar, tänkte jag när jag höll på med den. Då tänkte jag också sy fast små virkade blommor på den. Men när blommorna var virkade så ville scarfen inte alls. Det stämde inte, och den fick vara som den var.
Snart kommer det lite mera vintriga saker (alla de här är i bomull), men inga benvärmare.
Det blir fler scarfs, när jag har hunnit att fota. Men först Doilys, stickade dukar. Först den tuffaste, med svart tomat. En solrosduk (16 cm).
Nej det blir inga döskallar den här gången. Målgruppen är besökare på en Stickdag med gamla tekniker vid Tysslingen, en sjö och ett fågelskyddsområde, några mil utanför stan.
Några dukar i vintagestil kanske kan passa? Jag vet inte exakt hur gammal stilen är, första halvan av 1900-talet? Den stora duken är 45 cm och den mindre 32 cm.
Men gamla tekniker dör väl inte av att fräschas till litegrann? Lite 70-talsstuk kanske? Jo, jag vet att jag har visat dom förut, men de är roliga att fota (20 och 14 cm).
Mer foton kommer snart, men nu måste jag göra ärenden på stan och jag önskar att jag kunde ta tunnelbanan för det blåser halv storm och jag är genomförkyld.
Valet är över! Kan man gå tillbaka till det vanliga livet nu? Med såna trivialiteter som att hela min inkomst den här månaden går till bilverkstan… bromsar är trots allt rätt bra att ha. Det är väl bara att hoppas på några kronor i helgen.
Stickat Blommigt kallar jag min utställning. Kanske mest för mig själv, för att hålla mig till ett tema och inte spreta iväg allt för mycket. Sen börjar jag med att avvika direkt:
Rutorna är virkade. Mönstret är traditionellt, och används ofta till filtar och sängöverkast. Här har jag gjort små glasunderlägg, coasters, och en scarf.
Rutorna är virkade i bomullsgarn. De är ungafär 10×10 cm, och scarfen är 130 cm lång.
Valarbetarna är ovanligt aktiva i år, tom dörrknackning, och vallokalen var inte alls särskilt öde. Kanske det kan bli lite mer än 60% valdeltagande i år.
*Öbo är det kommunala bostads-aktie-bolaget (Örebrobostäder).
UPDATE 15.00: Ännu en valarbetare ringer på dörren för att försäkra sig om att vi har röstat!
15.01: Ännu en. Snart är socialdemokraterna värre än jehovas!
Jag undrar varför just hösten är sån garderobsfyllarårstid? Surprise! Jag har en och annan tröja kvar sen förra vintern. Nåja, vissa hål finns ju kvar. Det är många som letar stickbeskrivningar.
Berroco har en hel del beskrivningar. Där finns en del idéer att hämta.
Drops Garnstudio är en annan stor källa att ösa ut, speciellt om man vill ha beskrivningar på svenska. Här kan man både söka på masktäthet och få en stickskola.
MagKnits septembernummer har några sockbeskrivningar som ser fina ut, Lombard Street Socks och Snowflake Lace Socks. MagKnits har också ett digert arkiv där man kan hitta både fult och snyggt.
Sen finns ju alltid Knitty, Det Stora StickMagasinet online. Höstnumret är just publicerat.
Som vanligt finns det ett och annat intressant. Jag kan tänka mig en Lucie, fast med lite kortare ärmar, eller en Ivy, om jag nu inte redan hade flera omlottröjor, och Serrano ser ut att vara en snygg modell om än med för långa ärmar.
Cable Net ser inte alls omöjliga ut heller. Eller, jo, jag ser att det står ‘piquant extraspicy’ som svårighetsgrad men man måste väl få roa sig med en och annan utmaning?
Tamarah verkar vara en annan rolig sak, undrar om jag har nåt garn som jag kan använda?
Plötsligt tog orken slut. Eller om det var tålamodet. Nu får det vara nog.
Hela sommaren har jag stickat till den här stickdagen. Från och med nu ska jag bara skriva prislappar, och fotografera.
Nu stickar jag en sjal till mig. Print O’ The Wave Stole, som jag började på i april, eller om det var i mars.
Snart är det höst.
Jag hittade just en färgsprkande utställning som man bara inte kan missa. Kaffe Fassett ställer ut på Waldemarsudde i höst.
80 kronor kan det vara värt att få kolla in hans fantastiska skapelser. Workshopsen var redan fullbokade, så det behöver man inte ens fundera över.
Har du missat vem han är så missa för allt i världen inte att kolla in hans hemsida. Och låna en bok.
Idag, för fyra år sen, så ärvde jag fyra stolar.
Först visste jag inte riktigt var jag skulle göra av dem. Bl a en gammal tramporgel fick åka på tippen för att ge plats. Men helst av allt ville jag ju ha stolarna samlade. Inte minst för att våra stolar i övrigt är en samling av udda ihopplock.
Det enda bord vi har som det får plats 4 stolar vid är köksbordet. Men köksbordet är gammalt och bordsskivan har fula märken. Antagligen var det omodernt redan när min man köpte det, begagnat, nån gång på 80-talet.
Så. Jag har tittat efter ett nytt köksbord. Gärna i ek, eftersom stolarna är i mörk ek. Men det är nåt som inte stämmer.
Vårt kök är inte särskilt modernt. Vi har t ex varken engreppsblandare eller kakel. Det är byggt 1969. Men det kan väl inte vara särskilt orginellt? Det måste väl finnas många hus som har ett liknande antal år på nacken?
Varför är då borden sådär 180 cm långa och nästan en meter breda? Hur ska man få plats med det? Ska man ha bordet i vardagsrummet och soffan i köket?
Finns det nån förklaring på detta?
Färgtest: Rosaröda Slivovidnyi, röd Cheerio, White Sweet Cherry, Black Sweet Cherry, Green Grape, gula päronformade Gelbe Dittelwein, Orange Bourgain och Yellow Canary.
Det märks att det börjar bli kallt nu. Tomaterna mognar inte ordentligt utomhus längre. De senaste veckorna har vi haft två skålar med tomater ståendes på köksbordet.
En skål med nyplockade omogna, och en med såna som har hunnit mogna inne.
Det har verkligen varit gott om det i år. Det soliga och varma vädret har passat tomaterna perfekt, och man har vant sig vid att alltid ha den här synen framför näsan.
Och hur det nu är så blir man kanske lite petig såhär i slutet av säsongen. Tomater idag igen. Vissa blir kvar.
Yellow Canary och Gelbe Dittelwein.
Trådar ska fästas, detaljer ska fixas, ännu lite mera ska stickas…
Snart ska grejerna visas upp. Det är inte utan att jag känner mig lite stum.
Nu menar jag inte stum i betydelsen att jag inte säger nåt, utan mera som sånt man hör talas om i sportsliga sammanhang.
Äh, om jag sover på saken…
A pile of things to finish. Tomorrow…