50 mil i bil är inget att leka med, speciellt inte utan AC i hettan. Men nu börjar jag hämta mig så sakteliga från resan, ur tvättberget. Jag tänkte mig en turistisk post om trevliga ställen på Österlen så småningom, och en del stickat.

En rödbetslunch under tiden kanske kan vara nåt? Troligen heter potatisen princess. Den var, liksom rödbetorna, god fast lite mjölig.

Lite skador ifrån haglandet har jag hittat. Äpplena har blivit blåslagna och ruttnar, tyvärr. Inget att göra något åt.
En annan mystisk sak som sonen undrar över är min relativa längd. Han undrar när jag blev såhär kort. Fast jag hävdar att jag har haft den här längden i många år. Mysko.
Den sista mystiska saken att grunna över är alla tyska bilar, som man ser ute i trafiken. Vart tar dom vägen? Jag har inte sett, eller hört, en enda tysk någonstans. Däremot hör man franska, holländska, polska osv, men aldrig tyska. Åker tyskarna bara till ensliga stugor i Småland?
I’m slowly recovering from 500 km travelling by car in the heat (single way, no AC). I intend to tell more about the trip, and some knitting later.
In the mean time, a lunch with red beats and potatoes.
My apples have got bruses from the hailstorm and are now getting rotten.
I have two mysteries. The first is my son wondering why I have became so short. I try to tell him that I have been this length in many years. Mysterious.
In Sweden you can see a lot of cars from german, often fast driving in the highway. But where do they all go? On our trip we heard french, dutch, polish, english (BE, AE), but no german. Have they all disappeared in the Småland woods?