desiree-blomp WebbLogg

Ingen semla. Inget kaffe. Bara nyponsoppa. Då är det allvar.

En monsterbacill har parkerat i halsen. Däckad.

Min groda. Den är sydd likadant som en groda jag hade som liten. Den hade långa bakben som man kunde knyta runt kroppen och kortare framben som räckte runt halsen. När man var liten och smal

Tyvärr har (nya) grodis fått en del skador, och har blivit liggande i ett hörn. Det var någon som tyckte saxar var väldigt roligt.

Det här med odlingssäsonger är verkligen en osäker tidsräkning. Nu är det snart mars, då blommar amaryllisen. Samtidigt har jag nästan lyckats dränka, eller möjligen glömma att vattna, primulan.

Den lilla gröna figuren är en Nyokki, en japansk figur. Om jag lyckas med vattningen så ska det växa gräs på huvudet på den snart. Jag fick den med posten häromdan, från Husmusen.

Om jag inte vore så febrig själv borde jag skriva ihop en fröbeställning, men det är bäst att jag tar tvätten före.

Jag vet inte hur det går till. Finns det klister i snö?

Jag vet inte riktigt hur jag ska få till det här… men jag köpte en bok på bokrean, fast jag inte vet var jag ska göra av dem jag redan har!

Amatörerna - tolv trädgårdsälskare, den verkar vara en trädgårdsbok i min stil. Den verkar vara ganska mycket av att ‘man får väl göra som man vill’. Eller helt enkelt tolv olika sätt att se på trädgårdsodling. Helt underbara bilder.

Kycklinglasagne på Wobbler blev det också. Wobbler är förresten ett riktigt trevligt matställe, ligger nedanför Nikolaikyrkan (Örebro), man får alltid trevliga överraskningar där (maten alltså, inget annat).

Men visst blir det mera plats om man bara har två bokhyllor, istället för tre?

När man följer med på ‘craftsbloggar’ märker man att det är japanskt som gäller. Japanska ‘craft books’ är väldigt populära, och de är inte ens översatta.

En blogg som tipsar om japanska craft books är Crafting Japanese. Där finns också bilder på sånt som är gjort efter beskrivningar i böckerna.

Annat att bli inspirerad av är bilder ifrån Tokyo Quilt Festival. Ett Flickr-set finns här, och ett annat fotoalbum här.

När jag tittar igenom bilderna på kviltarna från Tokyo, vilka som har fått priser, så slår det mej att prisvinnarna liknar 80-talslayout. Kolla själv, här, här och här. Om det betyder att man kan överföra trenden på andra områden låter jag dock vara osagt.

När solen står som högst är en otroligt vacker film. Man kan se den bara för bilderna.

Den utspelar sin i Vietnam, och handlar om tre systrar. Mitt i livet.

En nåldyna i form av en tetra.

Idén kommer, som det mesta för tillfället, från en japansk ‘craftsbook’.

Formen är riktigt rolig. Lite annat än den vanliga platta kuddformen.

Det blir inga storverk idag. Eller jo, det finns en del dammråttor som kan börja bli lite oroliga, liksom högen med ovikt tvätt.

Sen kan jag, samtidigt, förvänta mig diverse upplysningar om sonens Linux-meckande.

Sen kan jag berätta att recensenten i NA (ej på webben) gav Hoffsten högsta betyg, men hade bara en arkivbild att visa.

Här blir det inte ens en arkivbild idag, bara oinspirerade ord.

Blues på Konserthuset. En gitarrist, en basist, en trummis, en keyboardist och en som spelade både gitarr och diverse slagverk. Och så Louise Hoffsten i silvrig sammetstopp, svarta jeans med snörning på benen, boots och svart skinnkavaj.

Vad liten hon är. Ändå är det helt klart vem som sätter tonen. Hon började med Shut Up & Kiss Me från CDn From Linköping to Memphis. De flesta låtarna från just den CDn var med. Innan huvudnumret Myggan berättade hon att den handlade om att bli utvald, och hur hon faktiskt hade väntat sig något större djur. Sen fortsatte hon med (I’ll) Rise, och lite senare Good For You. Som extranummer fick vi bl a höra en egen version av Hounddog och Let the Best Man Win.

Att sitta på andra raden, mitt fram, i konserthuset är nästan som att stå framför en utomhusscen på sommaren. Det är när man går därifrån som man börjar fundera. Att Karin Vistrand hade suttit där bakom oss någonstan hade vi redan hört, men alla de andra? Ser jag också så där gammal ut? Nej, det var verkligen folk i alla åldrar.

Plötsligt sammanföll fredagsfyran med ett av mina huvudbryn: Om jag inte köper kläder snart så har jag bara gamla sneda, urtvättade, noppriga, trasiga tröjor kvar.

1. Hur ofta köper du kläder?
Just nu köper jag kläder. Länge gjorde jag knappt det.

2. Vad tycker du om din klädstil?
Den börjar bli allt för urtvättad.

3. Brukar du köpa kläder av något speciellt märke?
Nej, bara det är snyggt. Gärna sånt som inte blir omodernt nästa år.

4. Brukar du skänka kläder?
Sällan, mest urvuxna barnkläder. Varken Myrorna eller Bra&Begagnat vill inte ha helt urtvättade eller trasiga plagg.

Pip pip.

Nä, bara gnäll. Botas helst med döskallar.

Om jag drar ner mössan över ögonen och lägger mig ner, försvinner huvudvärken då?

Igår höll jag på med uppdatering av StickVerkstan. Jag har hunnit lägga in en del, men inte allt. Mössan på bilden finns med, och beskrivning till den.

Sen har jag försökt fixa en massa annat bl a har det gått åt en massa energi till att leta efter en borttappad nyckel. Till slut kom vi på idén att sätta upp lappar utanför huset, då dröjde det inte länge förrän en granne hörde av sig. Vilken lättnad!

Och idag har jag vävt litegrann, och lyssnat på en massa pladder.

Nu är jag helt slut.

Vilken tur att vi ska på konser med Louise Hoffsten på lördag. Undrar när StickVerkstan blir helt uppdaterad.

Igår läste jag Lottens Bokhylleutredningen 2006. Det var riktigt trivsamt. Bild efter bild med bokhylla efter bokhylla. Noteringar om vad just den bokhyllan hade för innehåll. Säkert 20 bilder. Och när jag noggrant hade läst alltihop så tänkte jag:

Det kunde varit jag.

De som kände mig för en del år sen skulle hålla med. Jag var i många år en boksamlare. Alldeles andäktigt samlade jag på alla böcker jag kunde komma över. Ingenting fick slängas. Självklart mindes jag varenda bok jag någonsin hade sett.

Det gick över.

Först var det något med minneskapaciteten. Det kunde hända att jag började på en bok och efter 20 sidor tycktes den märkligt bekant.

Sen blev det trångt. Vi har 3 Billy och i ärlighetens namn finns det både tidskriftssamlingar, räkningspärmar och garnnysten i dem, förutom böcker. Sen finns det böcker på fler ställen, visst, och möjligen kan det gå att få in en Billy till i köket. Kanske.

Faktum är att jag inte alls har det som min högsta prioritet längre, att få in så mycket böcker som möjligt. Jag läser knappt några böcker längre. Det finns så mycket annat. Så det kan bli.

Doesn’t everyone make a huge, pink, heart-shaped marshmallow for Valentine’s Day?

Nej, Jane (Yarnstorm), inte jag. Men det kan bli semlor senare i veckan, eventuellt. Den ätbara avdelningen finns det andra som är bättre på, helt enkelt.

Mitt planerade Valentin-hjärta har jag däremot gjort:

Det blev till och med två små tavlor:

På Whip it up finns det ett tema med Handmade love. Hrm.

Det är väl här nånstans som jag börjar skruva på mig. Inte för att det är något fel på att göra såna här hjärtan i filt, tvärtom det kan vara en alldeles lagom utmaning. Däremot tänker jag aldrig, jag säger aldrig, börja sticka disktrasor. Och även om jag brutalt omdefinierar dem till något annat så kommer jag inte att definiera dem som handgjord kärlek.

Vem är det som önskar sig en disktrasa på Alla Hjärtans Dag?

Här är väven som jag gjorde på samma varp som handdukarna. Det vävda mönstret syns knappt i det här garnet*. Det är ett sammetsgarn i viscose. Väven har ett perfekt fall för att bli en väska i påsmodell, det är inte särskilt stadigt men ändå ganska tungt.

Den bruna kanvasen ska bli botten. Förhoppningsvis blir det lite stadigare av det. Jag tänket använda dubbel kanvas i botten, medan vävens foder blir i ett tunnare paisleymönstrat tyg.

Med det tunna blanka bandet på bilden ska man kunna knyta ihop påsen. Sen har jag ett bredare kraftigt band som ska bli axelrem.

*Att möstret inte syns beror, som den vävkunnige kanske förstår, inte bara på garnet i inslaget. Det beror också på att i handukarna varvade jag mönsterinslag i velourgarn med tuskaft i bomullsgarn, medan jag i den blåa väven använde endast mönstertramporna och sammetsgarnet.

Det finns tydligen någon som heter Vuitton, och som har läst mina tankar, eller är det jag som har läst hans. Vilket som har jag just sett en bild på hans skapelse, och den ser nästan exakt ut som den väskan jag planerar att göra av min gåsögonväv, brun kanvas och 2 olika sorters band. Men 20 cm verkar vara i pluttigaste laget, jag hade tänkt mig lite större.

En annan sak hade jag inte alls tänkt på, men det finns ändå. En bloggtjänst för trädgårdsbloggar, Trädgårdsblogg.se. Trevligt. Det har inte funnits så väldigt många trädgårdsbloggar förut.

Här är då halsduken. Än är det en bit kvar.

Den består av två olika strukturmöster och med en liten volankant. Strukturerna består av olika sorters vridningar av maskorna, så den blir ganska tjock. Jag tänker sticka den ungefär 1,5 m lång.

Färgen är, minst sagt, lite udda. Jag köpte garnet billigt på Tradera. Men när vårkatalogen ifrån H&M dök upp i brevlådan visade det sig att nästan alla t-shirts var i den här rosabruna färgen!

Nu påverkar inte det min planering direkt. Jag hade redan konstaterat att färgen inte skulle kunna hävda sig till min vårkavaj. Däremot blir den perfekt till min väst. Västen använder jag mest som arbetskläder i trädgården, så det kan ju vara bra att ha en varm halsduk när det börjar bli vår.