desiree-blomp WebbLogg

Som stjärnor. Eller kanske blommor.

Fast egentligen gjorde jag dom i kakformar. Smälte ljusmassa och gamla stumpar i en gammal kaffeburk, i vattenbad. Klippte vekar och stack ner i massan.

Inte är de lika säkra som värmeljus. Men betydligt bättre än alla fyrverkerismällande ungar utanför.

Undrar var jag har gjort av mina pappersstjärnor. Jag har aldrig haft dem hängandes i granen, men jag vet att jag har knåpat ihop ett antal. Enligt principen; när jag nu ändå har kommit på hur man gör.

Jag blev påmind av den här bilden.

Undrar hur det funkar med metallkanten? Blir jag tvungen att testa nu?

När jag nu ska göra så fantastiska saker med mina nya verktyg (kniv, underlägg och linjal) behöver jag märka mina mästerverk.

Jag tänker väl inte direkt på copyright eller trademark eller så. Mera som märkta barnkläder, tygband med namn och telefonnummer. Så man vet var den borttappade vanten kommer ifrån.

Det finns firmor som gör såna, t ex minanamnband.se. Det finns vävda och tryckta band, blanka glittriga eller med symboler. Färger och fonter.

Vad vill man ha? En egen tvättmärkning? Bloggreklam?

Puh.

Sådär. Nu finns det inga grejer kvar i stan.

Vi började med att sno den sista parkeringsplatsen. Utanför Chipper. Innan jag hade hunnit ur bilen hade två gäng, vuxen +tonårskille/-ar, besviket ryckt i den låsta dörren. Till affären, inte bilen.

Min man kom hem med en tröja, eller Cardigans var det visst.

Själv hade jag hittat ett skärverktyg med skärplatta. När jag har hittat mina tyger kan jag demonstrera/visa bilder.

Det kanske vore läge att hyra ett bord på loppis. Lämna tillbaka lite. Någon som vill haka på?

Nu har jag varit i Narnia. Hos Häxan och Lejonet.

Det var precis som alla de andra gångerna. Precis som jag minns det. Lite snabbare bara, man hann inte bekanta sig med lika många av de fantastiska sagofigurerna (som i boken).

Men annars var det sig likt. Häxan var sådär hemsk som häxor är, och Lucy var lika modig som vanligt, herr Tumnus lika vänlig, liksom herr bäver. Och striden lika ändlöst spännande.

Tur att det finns sånt som är sig likt.

Gott är det ju. Fast lite mer än man egentligen behöver.

Inget vidare väder för promenader heller. Snö och blåst.

Hjärnan får gymnastik med ‘Små citroner gula’ och sjalstickning.

Boken var snubblande nära en s k sedelärande berättelse, en såndär som fanns med i söndagsskoletidningen för att man skulle lära sig att bara man är snäll och gör så gott man kan så slutar allt lyckligt.

Sjalstickningen är inne på uddspetskanten.

Maltan var god.

Skickade just några julmail till olika delar av världen. Om man nu vet vilken del av världen som människor befinner sig i. Sånt gör förresten detsamma när man mailar.

På Synvinkel kan man läsa om Mediemagasinets inslag om bloggar igår. Vilka som regerar och vad det är som gör att de regerar.

Jag vet inte vem som regerar. Jag gör det inte. För det mesta känner jag mig rätt nerslagen. Demokrati fungerar på det viset; det är alltid majoriteten som regerar.

Även känt från devisen störst kör först.

Julstressen verkar ha löpt amok i år.

Migrationsverkets handläggare exploderar.

Hela nationen sörjer, en naturkatastrof på andra sidan jorden.

Och DN har utsett tidernas julkalender.

Jaha.

Obegripliga, omänskliga myndigheter är väl inget nytt. Jag fick regelbundna utskällningar av försäkringskassan redan 1990.

Naturkatastrofer är inget nytt. Det händer hela tiden. Däremot känner jag, som vanligt, inte till någon som var där. Varför heter det landssorg?

Julkalendern Trolltider var jag för gammal för redan när den sändes för första gången 1979. Vem vill se sagoféer i tonåren? Lika irriterande som Ernst Krischsteiger.

Visste du förresten att Ernst nya tv-serie utspelar sig i ett av miljonprogrammets rivningshus?

Det kanske finns hopp ändå!

Det var ett tag sen jag visade någon bild på min jacka. Här är den. Till höger ligger fodret.

I verkligheten har jag sytt ihop fodret med jackan och håller på med att lägga upp ärmarna. Tyvärr glömde jag att köpa blixtlås när jag var i tygaffären sist. Mitt huvud var fullt upptaget med ett annat projekt.

Tanken var att jag skulle sy en gympapåse till sonen. Det heter antagligen inte alls så numera, men det handlar om en tygpåse att ha idrottskläder i. En enkel grej att sy alltså. Kanske rentav kunde bli en julklapp.

Tyvärr föll det hela på att jag faktiskt inte kan ge mig ut i förrådet och ta in mina lådor med tyger. Jag försöker ju göra plats till granen!

Jag gillar Aniaras diktande om julrushen. Det kan verkar bekant vid alla möjliga årstider.

I natt har det snöat ungefär en decimeter lätt snö. Klockan halv tolv hittade snösvängen hit.

Jag börjar undra var den där granen ska få plats.

Jonathan Quearney och Thomas Mahon är (eller möjligen vill vara) riktiga inneskräddare från London. Omskrivna i diverse tidningartiklar är de iallafall. Den senare har en blog, english cut.

Där kan man riktigt frossa i skrädderiets alla fantastiska detaljer, herrkavajer alltså. Skräddare syr nämligen herrkläder och sömmerskor damkläder. Tips om hur man använder syringen på rätt sätt är en sådan detalj. Alltså inte fingerborg!

Pris för endast en kavaj är från £1150, plus VAT.

Vi brukar skicka julkort. Idag satt jag i spelbutiken på Eurostop och klistrade frimärken för glatta livet.

Själva korten köper vi. Med risk att spoliera överraskningen för någon så kan jag berätta att vi i år köpte korten när vi var i London. I oktober.

Igår, när vi tog fram dem ur förpackningen, hittade vi en text på baksidan av varje kort:

Give every child the chance to plant trees. Please recycle your Chrismas cards at Tesco

Jag hade ingen aning om att det fanns retursystem för julkort. Men å andra sidan drack jag CocaCola som var direktimporterad ifrån Slovenien också. Det kanske jämnar ut sig.

Jag hittade just… nej, jag letade på en sida med julklappar. Att skriva ut på skrivare direkt.

Sen har jag klippt och klistrat.

Och skrivit kort.

Och gjort paket.

———

Nej, jag är helt säker på att sedlarna inte går att använda i butik. De har fel storlek. Men de kan funka som presentkort.

(Hur, och när, blev jag såhär pysslig?)

Den förra posten blev inget vidare, så jag försöker med att länka några stämningshöjare istället.

Husmusen gör badbomber. Det är nästan så att jag får lust att rusa iväg genast, frusen som jag är.

Av en händelse råkade jag snubbla över en söt liten historia om en symaskin. Det låter nästan som min.

Sen såg jag att Jonny hade grävt i arkivet och fiskat fran en två år gammal bloggpost. Jag blev ju tvungen att göra en koll jag också så klart. Från december 2003 hittade jag en stämmningsfull bild, sen vänder jag på huvudet; samma duk och samma ljusstake. Bara fler grejer på bordet.

Nämen blev det verkligen någon stämmningshöjare? Lika bra att jag äter min lunchlax nu.

UPDATE
Och nu kom den försvunna posten tillbaka, förklara det den som kan!

I morse mötte jag en man,som jobbade vid isbanan. Det första han sa var; Har du problem med alla invandrare? Såg du programmet? Det är alla somalier!

Puh!

Igår kväll diskuterades bostadssegeregationen i det lokala debattprogrammet (tvärsnytt, svt). Problemen bara växer och växer, speciellt efter att komundelarna togs bort och socialtjänsten försvann. I somras stängde den enda ungdomsgården som finns kvar på kvällarna; det var för mycket bråk och droger.

Utanförskapet växer. Svenskar som har bott i området sen det byggdes för 30 år sedan börjar flytta. Svenska barn i skolan är i minoritet och blir utfrysta.

I natt brann ett antal bilar i ett liknande bostadsområde i närheten.

Missa inte Bodil Malmstens julsaga. Finns i hennes blogg, eller om det blir podcast kanske, iallafall har hon läst in delar av sagan i ljudfiler.

Första delen och andra delen.

Ibland inbillar man sig att man får skriva vad man vill, även om jag vet att det är långifrån sant.

Ofta inbillar jag mig att det jag skriver är vanliga vardagligheter, men andra verkar ha livligare fantasi än vad jag har.

Sen får man en kommentar som den här.

Jag hade inte tänkt kommentera den. Tänkte bara som jag brukar göra; vad hände med henne/honom? Ingenting som har med mej att göra.

Sen läste jag det här, och tänkte att något systerskap har jag då aldrig trott på eller sett till men mer än kommentatorns privatsak är det ju när det är på min blogg.

På något vis har det blivit vardagsmat. Det är inte många bloggar som man läser som verkar vilja ha kommentarer längre. Man läser bara. Behåller kommentarer för sig själv.

Oh, jag såg just ett tv-program om en väv. Landskap - andrum för själen hette programmet (svt, repris 27/12). På HV:s webbsida kan man hitta konstnärens namn; Sissel Blystad, Bergen.

På samma ställe kan man läsa att väven är en triptyk. I programmet fick man se hur väven växer fram, den vävs alltså i HV:s ateljé i Stockholm, hur garnernas färger väljs ut, och hur skissandet av förlagan går till.

Programmet slutar med den försenade hängningen i Stortinget i Oslo. Sissel Blystad hade angett tapesseri i tullpapperen, antagligen kände de inte till begreppet och triptykens gobelänger blev fördröjda. Till slut kom det något abstrakta norska landskapet på plats.

Ett helt annat landskap hittade jag tidigare idag. Det är ett lapptäcke, eller kvilt som det numera heter på äkta svengelska. Vilketsom så är det bloggaren på Yarnstorm som har gjort en bild av New York på sommaren. Både skyskraporna och Manhattans rutnät av gator är med.

Sånahär konstverk är mäktiga på nåt vis.

Ett fynd! Just vad jag behövde. Nu när jag har pressat sömmar och andra detaljer har den varit oumbärlig.

Däremot har jag inte alls tänkt mig att börja stryka skjortor utan veck på ärmen (det som liknande strykbrädor är avsedda till).

En bra ärmbräda är naturligtvis stadig, dvs tippar inte när man stryker på den smalaste änden. Det gör den här.

Jag hittade den på Jysk, för ungefär 30 kr. Det är den värd.