desiree-blomp WebbLogg

Jag roar mig med att läsa sökordsanalyser på min besöksstatitik. Ibland får jag sådan lust att svara:

Nyårsinbjudan - Inte en chans.

Gratismusik - nu har du blivit lurad om du letar här.

Symässa Sollentuna - jag vet inget om den jag heller.

Grönsaksland - det är helt klart fruset, återkom i vår

H&M vinterkatalog - jag minns inte om jag har fått den, jag har definitivt inte läst den.

Julpyssla - jag har strukit gardiner och köpt två azaleor, möjligen blir det gran till jul

Narnia - Jo den kommer väl till jul om jag inte har fel

För tillfället är jag ganska uttråkad av den här bloggen. Det verkar helt enkelt vara brist på intresserade läsare, och tyvärr så har jag inga som helst planer på att bli någon annan. Tillbaka till andra projekt alltså.

En lite bortglömd synvinkel på Greens friande dom:

Varför sådan hysteri om Åke Green?

Den högra, lilamönstrade, är min. Den är ganska stor och fluffig. Garnet heter Symphony. Jag köpte det på John Lewis i London eftersom jag gillade färgerna. Det är ett tjockt syntetgarn.

Jag har använt stickor nr 6 (för att jag inte har några i nr 7, som det står på nystanet). Det gick åt ett 100g nystan. Flätmönstret såg jag på en mössa, eller om det var en halsduk, i ett varuhus i London, jag minns inte vilket, men jag gillade idén och tog med mig den hem.

Den vänstra mössan är till min man. Tyvärr blev den ganska stor.

Garnet är en tunn angorablandning, Kimono Angora, Louisa Harding, också köpt på John Lewis. Mönstret ser visserligen ut som patentstickning men det är något som heter ‘missed rib’, eller nåt liknande. Man stickar 2r 2a hela tiden, men flyttar varannat varv en maska. Jag användr strumpstickor nr 5. Det gick åt lite mer än ett 25g nystan.

Märkligt nog hade jag inga problem med att sticka i det garnet, fast jag är allergisk mot ull.

Men självklart!

Läs vad Eva-Lena och Åsa har skrivit.

Det är så en klassisk drottning bygger sitt hov.

En stämningsbild på första advent.

Bilden är tagen ifrån Storbron. På stenräcket står en rad med lyktor, och Centralparken är fylld av marschaller. Tyvärr är det ingen kör som sjunger, julkonserten på Stortorget är nästa vecka.

Stämningen passar väldigt bra när man just har sett Harry Potter-filmen, lite sagolikt. Fast inte en enda drake eller flygande kvast syns till.

Lördagen före första advent har så länge jag kan minnas varit dagen då man putsar fönster. Antagligen borde man minnas något annat; Bereden väg eller Hosianna eller Omänskligt hett ställ dör’n på glänt eller så.

Det är fullt möjligt att jag har lite föråldrade vanor. Men vad jag kan minnas så började helgen på lördag kväll. Det var då man fick tända stjärnan.

Numera får man tända ljus och stjärnor när som helst, men oftast har man inte hunnit leta på dem när grannarnas redan lyser sen en vecka. Eller också tänker man att ‘jag borde att putsa det där fönstret lite, innan jag letar på förlängningssladden’.

Men nu har jag gjort en fullständigt ovetenskaplig undersökning om detta med fönsterputsning. Att den är ovetenskaplig vet jag eftersom jag har råkat läsa en del vetenskapsteori, utredningsmetodik och även en och annan poäng statistik.

Fönsterputsningen är inte vad den en gång var; någonting som skedde varje årstid i samband med gardinbyten. Numera är det många som aldrig putsar några fönster, några putsar 1-2 gånger om året och några kvardröjande traditionalister låter någon annan putsa fönstren mot några hundra kronor i betalning.

Själv har jag, idag, putsat några fönster -på insidan. Jakten på förlängningssladdar kan börja.

På tal om gardiner, så har jag inte visat de här. De är i linnetyg (köpt på IKEA) och fodrade med vanlig lakansväv. En spets är påsydd (lodrätt, en bit ifrån kanten), så att det inte ska bli alltför kliniskt.

Fast den här bilden handlar ju, egentligen, om att den här listan är klar. Bra va?!

Färgerna är väldigt lugna. Det blir kanske så efter färgschocken som var tidigare. Men för att lätta upp det hela litegrann har jag planerat rödmönstrad duk och kökshandduk, som matchar jordgubbarna på tapeterna. Vi får väl se när det blir.

Pinter är för sjuk för Nobelpriset, eller iallafall för att vara med på festen. Jo, det kan man förstå. Det kan nog bli rätt trist att sitta där timme efter timme. Bättre att se festen på tv.

Själv fick jag just en tandläkartid på förmiddan, just den 10:e, så jag kan inte heller komma på festen. Det kan ingen tacka nej när man får ett sånt erbjudande, fast det blir en lördag i december.

Jag har haft så många konstiga tandläkare att… nej, jag vet inte vad. Men den jag har nu skulle ha kallat mig i januari, men hade tid först i december. Jag tror inte att det gör nåt att det kommer hit några polska tandläkare. Det är nog riktigt bra. Kanske blir det billigare.

Ungdomen blir förstörda av dataspel (tyvärr ingen permalänk). Samma sak debatterades i Nyhetsmorgon idag också. Och om man nu inte har förstört sina barn med att ge dem dataspel så kan man alltid göra dom apatiska.

Själv har jag ju bara hosta och halsont, det räcker. Man kan bli ganska frusen i en lägehet där temperaturen ligger just över gränsvärdet för hur kallt det får vara i en lägenhet utan att hyresvärden behöver göra något åt det.

Nämenvisstja, jag fick ju ett tips från Hyresgästföreningen, om att man kunde dra ner persiennerna. Då behöver jag ju inte putsa några fönster heller. Undrar om det är någon idé att jag hämtar in elljusstakarna, som faktiskt är kvar i förrådet än…

Idag hade jag tänkt mig ålande och balanserande övningar i förrådet. Det är sånt man gör där, förutom att hämta/lämna/leta efter något. Advetsljusen borde jag hitta. Någon slags ordning är det, men trångt.

Undrat om man ska ha en ljusslinga på ytterdörren i år?

Alltså, jag är en sån som använder samma grejer år från år, jag minns inte ens när jag köpte nya ljusslingor senast, bara några extralampor då och då. Jag brukar ha dom på ungefär samma ställen också. Vadå? Lägenheten är ju samma också, inga nya fönster i sikte. Om det skulle få plats några!

Det som är nytt för i år är att hyresvärden inte har tid att laga trapplyset längre. Det verkar inte vara fråga om någon skadegörelse, utan bara ett enkelt lysrörsbyte.

Tur att inte jag är tidningsbud. Men man kanske kunde slå två flugor i en smäll; glädja tidnningsbudet lite och samtidigt se till att man själv hittar nyckelhålet, utan att behöva ha med sig ficklampa.

Ja, så får det bli. Undrar var det finns ett eluttag…

…men inne hinner man göra lasagn.

Annica Tiger påminner om Berglins beskrivning av massmedia för tillfället. Den är riktigt rolig, för att den beskriver på pricken hur man uppfattar att det faktiskt är. Det är dessutom inte mer än en vecka sedan jag läste Johan Hedbergs lördagskrönika om ungefär samma sak (han har själv gått från nöjessidorna i NA till att arbeta med Melodifestivalen).

Idag skriver samme krönikör om en jetsetman och hans fantastiska förmåga att göra av med pengar. Själv hade han varit på en Ulf Lundell-konsert som hade varat i 4 timmar, och tyckte då att han hade fått valuta för pengarna. Jetsetmannen däremot brände sådär 50 000 i månaden på krogarna vid Stureplan. Klart man blir avundsjuk. Inte på livet som sådant, men tänk att aldrig behöva klippa ut rabattkuponger eller att aldrig behöva väga olika behov mot varandra. Tänk att vinna en miljon, eller två. Men aldrig att blir man någon jetsetman för det, sånt måste man ha i generna.

En tredje rolighet hittar jag också i morgontidningen, ett riktigt scoop kanske:

Igår hörde vi på nyheterna om CIA-plan som hade landat i Sverige, rent av i Örebro. Hade CIA värvat fångar på Kumla möjligen? *spooky, spooky, they are comming to take me away, ha ha*

Idag har en bröllopsfotograf kommit på hur det verkligen hänger ihop. Det handlar om ett bröllop. Ett par från USA, med släktingar i Örebro, hade bestämt sig för att Örebro slott var ett lämpligt ställe att gifta sig på. Deras gäster i sin tur hade då kommit på den lysande idén att hyra ett flygplan, samma plan som CIA har hyrt emellanåt, för att vara med på festen.

Klart som korvspad, varför tänkte ingen på den enkla lösningen?

——————–

På samma slott är det idag bokmässa. Med blogg. Man borde väl gå dit när de nu har ansträngt sig så och ordnat till alltihop. Men än har jag inte sett något som verkar vara värt inträdet.

Det verkar vara en hel del i Linda Skugges stil (definitivt inte min), om utsatta invandrargrupper (för tungt) och en del historiskt (inte mitt intresse). Det ska väl vara om man vill titta på landshövdingens representationsvåning imorgon isåfall. Han skulle öppna den för allmänheten, han jobbar hårt med att samla popularitetspoäng.

Oj, vad tiden går. Det har gått flera dar sen mitt senaste utlägg. Den här gången blir det på detaljnivå.

Kanske syns det hur snyggt det här tyget är? Iallafall syns det att jag har sytt och justerat, en hel del faktiskt. Min kropp har inte riktigt förstått att den borde hålla sig till standardstorlekar.

Javisst kan man handla på Gudrun Sjödén, om man har tillräckligt med pengar. Annars har ju t o m H&M en avdelning med stora storlekar, men nej! Här tar inspirationen definitivt slut! Då är det roligare med jeans och t-shirt + kofta/tröja.

Ännu roligare ska det bli med en figursydd liten jacka, med midjan i rätt höjd och utan inbyggda vantar i ärmarna.

Bara nu tyget räcker…

Update
Jodå, den killen visste vad han höll på med.

Vilket väder!

Jag tänkte att jag skulle ta ett kort på någonting som blåste omkring, men antagligen är min kamera för långsam, eller nåt. Inte ens de tusentals kajor som flög omkring som en tornado ur en känd skräckfilm fastnade på filmen (ie flashminnet).

Jag undrar om alla sorters förkylnings- och inflensabakterier har blåst rakt igenom mej nu?

Inte köpte jag någon ny vaxduk heller. Men jag lånade en tidning med ett kavajmönster i…

Jag har väl lite svårt att sätta igång med nya projekt av ingen anledning alls. Men sånt där kan ju bero på vem man frågar.

Den översta stickningen ska bli en mössa till maken. Det är mest angora i garnet. Jodå han ser fram emot en ny mössa, och jag ser fram emot att sticka i angoragarn.

Det gröna lurviga ska bli en tröja till mig. Det tycks alltid råda tröjbrist hemma hos oss. Däremot är det inte alltid brist på stickade tröjor, eller är det överskott på urtvättade noppriga tröjor. Hur får man ordning på sånt?

Det gröna garnet är ett underbart mjukt syntetgarn som jag fyndade för ett tag sedan på Tradera. Det ska bli en sånhär kofta, fast jag tänkte använda en nysmugglad kiltnål till att knäppa ihop den med.

Det får räcka med det. Med åren har jag lärt mej att folk omkring mej blir såå trötta om jag skulle berätta om precis alla projekt som jag har i huvudet, eller på soffbordet. Tja, mer att vänta en annan dag alltså!

Vore det för mycket begärt med en parkbänk?