Textil, växtlighet och andra aktualiteter
If you prefer english, try Flickr
Ännu en linneväska har förvandlats från att länge ha varit en tanke i min hjärna till att bli något konkret, användbart.
Äntligen har jag lyckats sticka den där duken som är lagom stor för att passa, och äntligen har jag hittat det där tyget som passar som foder.
Ett blixtlås fick det bli också. Antagligen är det säkrare så, med tanke på ficktjuvar. Den lilla är väldigt öppen.
Det är inte min blixt, det är Rolling Stones. Sen är det gymnast-Lena Ph, lite längre bort. Ännu längre bort läste jag kommentaren ‘förarmusik’ på en skiva med Katie Mahony (heter hon så?), och jag tänkte genast på långtradarchaufförer.
Vi var på Najz Prajz (skivaffär med samma logga som Londons tunnelbana) för att lyssna på Christian Kjellvander. Kjellvander var lågmäld och dyster, alldeles som vanligt.
Bredvid mig i den långa, trånga butiken stod en tjej som också läste ‘förarmusik’. Neej, sa hennes kompis, förförarmusik står det!
Tänk vad roligt det kan bli med kommentarer. Finns det fler skivaffärer som tejpar kommentarer på skivorna i hyllorna?
Update: Smudo hörde på Kjellvanders nästa spelning, och såg sångaren.
Nu börjar det skymma. Om jag tittar ner på grannens plasttak så ligger det fortfarande kvar snö i spåren. Fast det har regnat hela dan.
Snön låg överallt igår morse. Tidig vinter. Tågen till Kumla var försenade/inställda, 50 min. Sen sken solen på snön hela dan. Ändå låg hälften kvar i morse.
Nåt annat än väder: Är det bara ‘mitt’ Gmailkonto som låser sig när jag vill se ett mail, eller vill skicka ett. Så står det nåt i stil med: ‘System failing to process your request. Try later’.
Alltså. Jag vet att min hjärna gör sådär ibland, men Gmail som ska vara så bra. Jag vill läsa mail när min hjärna är inställd och jag klickar på det. Om nån annan skulle bestämma när kunde jag likagärna använda telefonen.
Jag hittade just så fina broderade vantar på Mina maskor och stygn (scrolla ner lite).
Sen hittade jag de helt otroligt kreativa Woven Thougts. Här handlar det om vävning. Men inte bara det.
Först stickas ett stort stycke, som sen färgas och repas upp och spolas, i rätt ordning, för att sen vävas till en vacker sjal. Bara bilderna är värda ett besök.
Via the girl from auntie hittar jag ett gratisnummer av KnitNet. Förutom en del artiklar, som säkert är jätteintressanta om man orkar ta sig igenom sådär mycket utrikiska, så finns det flera beskrivningar på fantastiska tröjor. Det är tre stora tjocka tröjor med fantastiska flätmönster och en jättefin tröja i hålmönster i tunnt garn. Sen är det en del sockor och sjalar och lite annat. Kolla själv.
En annan stor sticksajt är Knitty. Där är beskrivningarna visserligen gratis, men så är kvalitén också lite varierande. Detsamma gäller väl för MagKnits. Men har man tur så hittar man ett riktigt guldkorn.
På Garnstudio kan man hitta många beskrivningar som har en bra kvalité. De flesta finns på svenska, annars på danska eller norska. Här kan man utfärda en varning: hur underligt det än låter så kan det vara rent oöverstigligt att få ihop danskan, betydligt värre än engelska faktiskt. Men om man väljer ett mönster på svenska så är det inte speciellt svåra mönster. Dessutom finns en stickskola.
Och förresten har the girl from auntie själv en del snygga, och genomarbetade, beskrivningar till försäljning. Jag funderar på den där mössan, och kanske Eris-tröjan…
Det finns ett stort problem med att sticka, iallafall om man talar om att man stickar, och det är alla fördomar. Direkt förväntas man gilla syjuntor, där kvinnor i alla åldrar sitter och ältar vardagens förtretligheter i all oändlighet. Helst i någon slags förtäckt form, i någon för mej irrelevant tankebana, så att man måste engagera sig till 150%.
Samma sak är det med vävning. För den som inte bor i hus och kan ha en egen vävstol finns det vävstugor. Såna ställen ägs av en förening, som består av *surprise* kvinnor…
Tro mej, jag har varit inbjuden till flera syjuntor. De flesta har inte ens handarbetet som huvudsak, nej huvudsaken är att träffas och fika. Jaha.
Om man är intresserad av hantverket då, men inte fikat?
Ordet silkesvantar för med sig en massa associationer…
Iallafall är detta vantar av silke. Halvvantar kan man kalla dem eftersom de inte går riktigt ända upp. Jag gillar modellen. Man slipper ta av sig dem varje gång man ska försöka hantera nycklar, pengar, kort osv. Därmed minskar risken att man tappar bort den ena vanten med massor av procent.
Det verkar vara inne med stickning. Jo, alltså jag vet att det har varit inne de senaste åren, men de senaste dagarna har jag fått massor av besökare som letar efter beskrivningar på stickade saker. Några beskrivningar har jag i StickVerkstan; muddar, som är en enklare variant av halvvantar (utan tumme) och benvärmare.
Antagligen är det kylan som gör att efterfrågan på stickade attiraljer ökar plötsligt. Jag menar själv fick jag ju fart på stickorna när jag började frysa om händerna.
En vante till ska det bli, tänkte jag, nu när jag har gjort några provvantar och kommit på hur de ska bli perfekta. Kanske lägger jag ut beskrivningen till dem, när jag har skrivit ner hur jag gjorde. Flätan är från Lavolds bok, Vikingastickat.
Stickhjälp har jag erbjudit förut och kan göra det igen, iallafall i november.
Jo, det är ju inte här som det är säsongens grönsaker direkt. Men det hindrar ju inte att de är vackra, och att jag blir alldeles drömmande om en annan säsong.
Speciellt gillar jag den här, i ‘allotment-style’ (kolonilottstil?), som hon själv kallar det. Eller också är det lite naiv stil kanske, jag är inte alltför hemma i konsttermer. Tavlorna verkar vara sydda på maskin, och det finns fler på hennes blogg, yarnstorm, för den som vill leta.
När jag nu ändå är inne på Kiri (beskrivning, pdf), så kom jag just på att det var där jag hittade ett mycket användbart, alternativt sätt att göra en avmaskning på.
Det vanliga sättet är ju att först sticka två maskor och trä den första över den andra, sticka en maska till, osv.
Kiri-sättet, eller kanske sjalversionen är istället: Sticka två maskor och flytta tillbaka dem på vänstra stickan. Sticka två maskor tillsammans (2 tills), och lyft tillbaka maskan som är kvar till den vänstra stickan. Fortsätt med 2 tills, lyft tillbaka, osv.
Sjalversionen gör att avmaskningskanten blir mera elastisk, vilket är bra i en del sammanhang. Jag har t ex använt den metoden till stickade dukar där det enligt beskrivningen skulle vara en virkad avmaskning.
Jaha, det blev lite stick-tech, take it or leave it.
Sådärja. Nu kan vintern komma. Den här lurviga sjalen kommer att bli perfekt till min blåa dunjacka.
Ärligt talat hade jag ju andra planer, att den skulle bli större t ex. Men jag insåg att jag inte kommer att komma i närheten av den där garnaffären innan det blir vinter, OCH, jag är helt nöjd med det.
Här har jag skrivit om äventyren som garnet har varit med om tidigare.
Kirisjalen har det inte varit några konstigheter med, alls.
Ja, förutom kanten då. Jag fixade till ett eget mönster eftersom jag inte blev nöjd med den i beskrivningen. Jag gjorde om den fem gånger innan jag blev nöjd. Så nu är jag helt nöjd med kanten, men sjalen gillar jag inte alls.
Jag vet inte vad jag ska ha den till helt enkelt. Annars är den ju välgjord och allt det där. Ja ja, den var rolig att sticka iallafall.
Idag läser jag Metro, och blir förfärad över det konstiga språket i gratistidningarna:
Två män sköts i låret och i foten i handen vid midnatt natten till igår…
Jag laddar.
Om ett par veckor ska vi åka några dagar till London. Det var ett tag sen sist.
Först några inspirationslänkar från Coola morsan och Pierre.
Sen får det bli lite praktiska bestyr, som att gå på Clas Olsson och köpa batterier och adapter. Nej, nu glömde jag köpa en färgpatron, så att jag kan skriva ut tunnelbanenätet. Pass är ordnat, liksom plastkort från försäkringskassan.
Ännu fler länkar har jag samlat här.
Men jag vet inte, kanske har jag glömt nåt ändå. Det borde ju finnas garnaffärer och böcker med stick och vävbeskrivningar, och kanske ett Harry Potter-museum så att sonen blir nöjd, och en cd-affär till maken, eller nåt annat…
Någon som har några tips?
Jag vet inte vad jag ska tycka. Kanske behöver jag lyssna fler gånger. Tomas Andersson Wij däremot sitter som en smäck. Direkt.
Huvudvärken pumphus, från förra helgen är kvar att knäcka. Jodå, vi har försökt. Men det är nåt mystiskt med det där hålet i backen. Undrar om jag försöker flytta på berget? Jag får försöka flytta på något annat, en bräda t ex, eller helt enkelt stänga av vattnet. Men jag ville ju kunna sätta igång vattnet till våren, även om det var risk för kyliga nätter…
Den här bloggen börjar så sakta sätta sig, eller jag börjar vänja mig vid tanken att ha den här versionen kvar. Nu har fixat länkar. Det ska bli en snygg bild i övre vänstra hörnet också, hade jag tänkt. Sen blir det väl en del justeringar innan jag blir nöjd.
Spambekämpningen går sådär. Jag fick tips om hur man gör en spamruta av Ulrika, som jag har kopierat. Får se hur det går. Det är möjligt att vi har olika versioner av WP.
Som vanligt går sonen upp först och sätter på tvn/xboxen. Så har det varit så länge jag kan minnas, iallafall mer än 10 år. På senare år har han berättat om hur han har suttit och tittat på tv-shop och väntat på att barnprogrammen ska börja innan han kunde klockan. (Det är här man ska känna sig som en förfärlig förälder som inte har full koll på vad barnet ser på.)
Ett bra tag senare vaknar vi andra, och ligger kvar. Eller också är det bara jag som ligger kvar och läser tidningen när maken går upp och sätter på kaffe. Sen blir det frukost med helgplanering/synkning, med diskussionsämnen som: Hur nödvändigt är det med dammsugning? Mathandlande? Gräsklippning? Annat?
Efter det kan det bli bloggning, diskande och kanske rent av något mer. Jo, men något mer måste det ju bli. Typ nu.
WP 1.5.2 är installerat. Med standard-’theme’ Kubrik. Det ska bli nåt annat.
Men först *trumvirvel* spambekämpning. Undrar vad jag ska välja för nåt plugin(?) till det?
Just nu är jag bara lättad över att den stora vita skärmen har fått text. Det var en fil som kom på villovägar, nämligen.
Igår var vi ute och grävde, bland stenar och rötter (det står en stor björk 10 cm utanför bilden), till pumphusbygget.
Idag har jag ont i alla muskler. Tur att det är höstväder ute. Regn och blåst är en bra ursäkt att slippa gå ut och göra färdigt. Om det nu inte skulle räcka med att det är söndag.
Bloggkrönikan igår handlade bl a om rädslan för globaliseringen. Om att vi behöver vara beredda på förändring.
Radiorecensenten i NA (ej på nätet), Urban Kristiansson, tar upp bollen och funderar vidare under rubriken; Vad ska vi ha bloggen till? Han menar att bara det faktum att Ekot har börjat med bloggkrönika är en stor förändring. Men sen verkar han inte riktigt veta vart den förändringen är på väg:
Privatbloggarna är dock inte så många i de stora medierna.
Sic!
Men istället för att haka på hans fortsatta tankerana om journalister och kvalité så länkar jag till några läsvärda inlägg:
Jag hittade lite bilder på mitt kompostbygge från i somras. Tre komposter är inte nog.
De gamla brädorna fick jag en gång när jag fyllde år (27?). Men nu var det dags att hantera sågen själv.
Jag anväder vanligt tryckimpregnerat trallvirke (en knapp decimeter breda), och sågar dem 110 cm långa. Ungefär 10 cm ifrån ändarna gör jag en ursågning, fyra i varja bräda.
Lite knepigt är det allt. Även att det funkar bra att bunta ihop brädorna, så är en cirkelsåg inget direkt precisionsinstrument.
Sen blir det justering med stämjärnet. Undrar om det finns någon såg som klarar sånt.
Men sen är det klart. Bara att bygga ihop, som ett knuttimrat hus. Här har jag grundat med kvistar och torrt gräs, en bra botten för en lyckad kompost. Bara att hälla i höstlöven!
Vanligen är jag inte mycket för pyssel och gulligheter. Antagligen blev mitt behov av flirtkulor, piprensare och annat från Panduro fyllt redan någon gång på 70-talet. Det var nämligen väldigt poppis med hobby-grupper då.
Dockor är väl inte heller något jag går igång på vanligen. Visst finns det väldigt fina och sådär, men jag har just inget behov av prydnadsgrejer.
Men så snubblade jag över Dollseye. Jo, det är dockor. Välgjorda dockor, jag går alltid igång på välgjorda saker. Fantastiskt fint fotograferade och arrangerade. De har något att säga. Som en dockteater.
