desiree-blomp WebbLogg

Om man har sin bil parkerad i närheten av en moské, kan man bli populär genom att lämna p-platsen vid 1-tiden en fredag. Då börjar nämligen fredagsbönen.

En svart mössa blev följden av helgens utflykt till Stick- och virkdagen. Där hittade jag, förutom snygga mönsterstickade vantar i växtfärgade garner mm, två nystan av garnet Dream. Det är så mjukt och härligt. Snabbstickat var det visst också

Mössan är till tonårssonen. Det är också han som har valt modell, och jag har improviserat. Jag har för mig att modellen kallades sotarmössa, men namn på mode brukar skifta med årtalen.

Sådärja. Nu kan vintern komma; mössan är fixad och vinterkängorna är provade (passade även i år, som tur är).

Utomhus byter många växter färg så här års. Men de nyplanterade sparrisplantorna är fortfarande vårgröna. Och nu är den färgen nästan unik.

I bakgrunden syns de lika gröna jordärtskockorna och den röda aroniahäcken.

De flesta träden är fortfarande gröna, men så hittade jag den här peruken (dagliljor).

Jag har definitivt slutat att lita på tv-recensenter. Det är Johan Hedbergs fel. Sen han började skriva tv-manus får han inte skriva några tv-recensioner i NA längre.

Ta t ex i fredags; då kollade vi på Doobidoo, och jag skrattade så att jag satte kaffet i vrångstrupen när Lennie Norman och Björn Skifs showade som värst. Vad står det då i recensionen i lördagstidningen? Anna Levin:

Spännande är nog det sista som Doobidoo är. Jag misstänker starkt att flera av låtarna är inövade i förväg, men även om de inte skulle vara det känns hela programidén väldigt förutsägbart.
Jag tvingades också dras med ett lätt illamående över de kvivskarpa könsrollerna programmet igenom. I det ena laget showade Björn Skifs stort och lagkamraten Jill Johnsson skrattade artigt och gjorde söta gester med händerna. I det andra laget spexade Lennie Norman och Petra Nielsen fnissade gulligt och viftade med armarna. Har vi inte kommit längre än så här? Till och med 8-åringen reagerade och sa misslynt: Mamma det är bara killarna som får sjunga!

Jag blir nästan stum! Ändå undrar jag hur hon ska ha det, ska sångnumren vara inövade eller inte? För ju mer inövat desto mera kan man kvotera tiden, annars får väl Lotta Engberg vara med i varje avsnitt. Min tanke efter programmet var annars att Jill är en av de få kvinnor som faktiskt kan ha en urringad blus och ändå inte bli betraktad som bimbo.

Men recensionen för lördagskvällen då? Jo då såg vi en en alldeles lysande norsk film; Elling. En såndär film som man blir glad av, och inte kan låta bli att le när man tänker på.

Då börjar Åke Eriksson sin recension med att såga temakvällen om Norge, fortsätter med att såga frågesportprogram och undra varför inte Forsytesagan sänds tidigare på kvällen. Själv tycker jag att recensionen verkar bekant, undrar om det inte var samma recension förra veckan.

Nej, det krävs att Johan Hedberg kommer tillbaka för att det ska bli någon recension att lita på. Alla dessa Melodifestivaler och topplistor, för att inte tala om den där dumdryga journalisten som alltid dyker upp, det kan väl inte vara någon som är intresserad av?

Medan Pierce Brosnan var ute och räddade världen, två gånger rentav, så överlistade jag det självmönstande garnet. Jag stickade benvärmaren till höger alltså.

Benvärmaren till vänster gjorde jag tidigare i veckan. Jag är inte riktigt nöjd med hur det melerade garnet uppför sig upptill och nertill. Där har jag har använt tunnare stickor för att det inte ska töja sig för mycket, men då klumpar färgsträckorna i garnet ihop sig i kluster på ett sätt som inte blir särskilt vackert.

Det var det jag överlistade, när Brosnan överlistade atombomber och annat. Jag minskade några maskor just där, och vips så blev meleringen alldeles jämnt spridd.

Nu har jag en benvärmare av var sort; med kluster och utan. Tur att det inte är dags för vinterkängorna riktigt än.

Nu är det nordisk filmvecka på Roxy.

Oh, nu är alla trådar fastknutna.

Alla dessa trådar var bara en garnrulle. Men nu är de färdigträdda genom diverse öglor (solv) och stålkammar (sked). Bara att väva. Hrm.

Fina matbilder ifrån Streets mattema hittade jag hos Mumrik. Mm vad gott det är med majskolvar. Man kan lätt få för sig att man inte har en tillräckligt stor kastrull, men *surprise* det går att dela dom på mitten.

Sen såg jag (hos Siv) att man nu kan läsa blogg skriven av Bodil Malmsten, Finestère. Hon har ett alldeles eget sorts klurigt språk som gör att man bara måste läsa.

Sen kan jag tipsa om ett annat tema; Stick- och virkdag på söndag i Rånnesta (karta).

Äntligen!

Nu är det nåt som är färdigt; den gröna flättröjan. Den är smal och lång, förlängd flera gånger om, men den passar sonen och det var det som var meningen. En riktigt höstlig tjocktröja.

Annars verkar det vara mycket som inte blir färdigt, för tillfället. Nej, jag ska inte gnälla här och nu. Jo förresten, lite. Skit, att man inte kan ha en bättre inkomst så att man kan bo på ett ställe där grannarna bor kvar längre än en kvart lite bättre.

Jag kan berätta att plommonen på bilden är goda. Min man fick dom av en jobbkollega. Man kanske skulle plantera ett plommonträd?

Såhär såg björnbären ut, innan de frös.

Jag tror busken har stått där i tio år. En (1) gång har vi fått en halvliter mogna bär. Nu vill jag ha utrymmet till något annat.

Det är en förädlad och fin buske. Thornless Evergreen heter den, och har alltså inga taggar. Men den skulle ha betydligt större chanser om den hade växt på varmare breddgrader. Varför inte zon I-II som det står på etiketten?

Nej, jag har inte köpt den själv. Jag brukar föredra att plantera sånt som har en rimlig chans att överleva och frodas. Men är det nån som bor i varmare land och har längtat efter just en sån buske så är den din. Varsågod. Ge stackarn en rimlig chans.

Det var långt till vallokalen idag, ungefär en kvart tog det att gå. Nej det låter väl inte så mycket, men jag hade mina nya stövlar som jag dessutom redan hade varit på promenad i på morgonen. Nu har jag ont i fötterna.

Om man går i en kvart rakt norrut härifrån så kommer man till Mikaelsgården, som var vallokalen för idag. Det är närmare att gå till Mikaelskyrkan, som valet handlar om, men den ligger i bostadsområdet intill på andra sidan motorvägen. Ordning och reda, var sak på sin plats. Mikaelsgården ligger i samma bostadsområde, området med tvåvåningslängor i rött tegel.

När det är riksdagsval finns det fler vallokaler, på närmare håll. Men det var ingen trängsel vid valurnorna direkt och inte var det öppet hela dan heller.

Tidsresan gjorde jag på ica. Vi var där för att handla bröd, mjölk, grädde och yoghurt. Då ser jag människan, och jag tror att jag har hamnat på tidigt 80-tal!

Hon står vid knäckebrödshyllan och konfererar med någon i mobiltelefonen om knäckebrödssorter. Alltså, jag vet att det inte fanns så gott om mobiltelefoner i början av 80-talet, det är inte det. Det är tröjan, en rosa Lyle&Scott! Sen ser jag byxorna; Wrangler, med ett brett bälte instoppat i hällorna.

När kommer krokodilerna?

Idag åkte vi till Mariebergs köpcentrum för att kolla på mp3-spelare.

Vi kom hem med två kuddar.

Tre minus och gurkorna blir såhär.

Även bönplantorna är vissna och bönorna alldeles mjuka och nästan genomskinliga. Tomatplantorna är alldeles svarta och slemmiga. Tomaterna ligger på köksbordet, ännu gröna.

Min nysådda spenat, rucola och rädisor är däremot alldeles gröna och fina under fiberduk. Synd bara att de är så små. Undrar om de överlever till de blir stora nog att vara nåt att äta på?

Där bönorna växte har jag nu planterat mina sparrisplantor (scrolla längst ner) i en elegant rad. Tjohoo vad gott det ska bli att ha en hel sparrishäck att skörda färska sparrisskott ifrån. Kanske till nästa vår!!

Snart är det dags för mig att fixa till fler kategorier på WebbLogg; de här garnerna ska jag väva. Det ska bli handdukar.

Det bruna bomullsgarnet har jag varpat, förskedat, dragit på varpen i vävstolen och solvat. Skedningen och framknytningen är kvar innan jag kan börja provvävningen. Det är en del att fixa med, ändå är det här ett förhållandevis litet projekt med sina 229 varptrådar.

Det röda velourgarnet i bomull kommer antagligen att dölja den bruna varpen nästan helt när jag väl börjar att väva själva handdukarna.

Senast jag vävde handdukar så hade jag 896 varptrådar att varpa och trä igenom sked och solv. Det var traditionella handdukar i halvlinne. Eller är!

Det verkar som om Linda Skugge inte bara tänkt sig att skriva dagbok i form av blogg, utan också som Sylvia.

Annonser finns inte bara i NA, utan också på busskurer. På fredag får vi veta vad det handlar om.

Plötsligt tappade jag lusten att skriva nåt här.

Annars kunde jag ju ha skrivit om att jag har höstgrävt i landet, det har varit så härligt väder de senaste dagarna. Jag har verkligen njutit av att vara ute i friska luften på tysta landet.

Jag kunde skriva om en mailinglista som var nära att dränka mej, men jag satte den på nomail i fredags och nu, efter utomhuskuren, börjar jag bli mig själv igen.

Jag kunde skriva om något stickprojekt, men de har jag redan skrivit om. Det tar lite tid att bli klar om man ska hålla på med många saker samtidigt. Men nu är det flera projekt som är sådär nästan klara, så snart kommer det väl en hel lång rad med färdigheter. Kanske.

Missa inte Sveriges Radios bloggkrönika. Finns såklart på webben, både i text och som ljudfil.

Det verkar lovande.

Jag menar; själv har jag ju redan bidragit med dagens triviala bild, men för det kan jag tycka att tanken om Katrinas bidrag till att modernisera USA är riktigt intressant.

Frukostversionen

Jag behövde en kasse att lägga grejer i. Såhär blev den. Ganska lik min lilla tygväska. Bara lite mera plats.

Såhär blev det när jag ville ha lite översikt över mina stickor. Det är längre fickor för jumperstickorna på ena sidan, och kortare fickor för strumpstickor och rundstickor på den andra. Några små broderiförsök antyder numren på stickorna. (Var har jag gjort av mitt tålamod för broderi?)

Den här orkestern mötte jag idag på stan. Vågar man gissa att det handlar om inspark?

Det var flera olika sorters klädstilar; bandet i flugsvampskostymer, andra i vanliga nationsoveraller med tillhörande märken och knappar, någon hade en vanlig t-shirt med texten Grythyttan (jo, Grythyttan hör till Örebro Universitet), men de flesta hade vanliga kläder.

Själv var jag på väg att leta efter Vouge Knittings höstnummer för antagligen fjärde gången, nu hade den kommit!

Andra klädproblem tornade upp sig igår. Eftersom det börjar likna höstväder fick jag den fantastiska idén att prova långärmade tröjor, sonens. Det visade sig att iallafall 5 av dem var minst en decimeter för korta i ärmarna, 2 kunde användas ett tag till.

Dags att göra klart den gröna, med andra ord. Eller om man ska vara mer exakt så är den färdigstickad, men för kort, så det är mer ett sorts tillägg. Sen får det väl bli en sväng på KappAhl eller så.

Det slår mig hur längesen det är som jag sydde nåt. Alltså jag har sytt kassar och gardiner och sånt men nu menar jag kläder; jeans, tröjor, skjortor, jackor.. På den tiden man hade koll på alla billiga tygaffärer..

Undrar om det är som med städning? Man har en ambitionsnivå från början, sen blir man bara mer och mer bekväm med tiden?

Som när man slutade stryka (och använda) blusar när man får barn och går över till t-shirt, för att det är smidigare. Man kanske skulle skaffa sig en såndär overall?