desiree-blomp WebbLogg

Idag bor vi granne med cirkusen, med pariserhjul och allt! Den står parkerad på en grusplan vid byggarbetsplatsen som ska bli skola. En sån där grusplan som plogas på vinten så ett gäng killar i kortbyxor kan springa omkring i strålkastarskenet och sparka boll. Såhär på sommaren är dock planen ledig, då håller fotbollsspelarna till på gräsplanen.

Men det är inte bara det. Vi har ju rymmarjakt också. I Hällefors, som inte är i närheten av Örebro. Även om det ligger i länet, och Västmanland (ej Närke), så är det ungefär 10 mil dit, det var ju där vi var på vår semester: Bergslagen tour.

Men redan i fredags kväll fick jag vissa onda aningar. På Rapport visar de bilder från vårt bostadsområde, “här bodde Jardeberg..”. Ojdå, tankarna går igång. Nu är han 28 år, vi har bott här i 15 år, då borde han varit i högstadieåldern…

När vi flyttade hit låg ungdomsgården i det ruffliga centrum. Det var ett tillhåll för stora gäng, just vid busshållplatsen. Jag åkte aldrig buss, vilket verkar vara ett vettigt beslut.

På lördag förmiddag ser jag en ambulans med blåljus komma körande på gångvägen utanför fönstret. Sen kommer en till, och två polisbilar. De går in i porten längst bort i grannhuset. Jag vet ju att rymmajakten är igång, och på radion berättar de om vittnen som ska skyddas.

Efter ett tag kommer två poliser ut med en tjej emellan sig. Hon har en kort, svart sammetsklänning och tubsockor. Inget mer. De åker iväg i den ena polisbilen.

Efter ytterligare ett tag kommer det ut ett helt gäng. Två män, en kvinna, ett barn och en polis. De åker iväg i den andra polisbilen. Vad som hände vid ambulanserna ser jag inte, det står ett träd emellan.

Idag möter jag en granne, “hemsk historia, i 22an”, “har inte poliserna ringt på hos er?”. Nej det har de inte. Men jag har läst i morgontidningen: Kvinna befarad mördad, polisen larmades av kvinnans tonårsdotter. Och nu får jag höra att det var en dövstum kvinna och att det varit ett tillhåll i lägenheten.

Plötsligen verkar den där lägenheten i Kumla centrum, med den omöjliga hyran, riktigt intressant. Fast där dog ju en tonårskille i somras.

I don’t like porridge,
skinny and brown,
waitinig for breakfast when I come down,
whatever happens,
however late,
porridge is allways sure to wait.

Jag vet inte var dikten kommer ifrån. Min son hade den i läxa tills idag.

I det bostadsområdet vi bor i finns det två F-6 skolor och en 7-9. Han går i år 6 i en 4-6 klass med ca 60 elever (antalet varierar). Det här läsåret har de undervisning i några vanliga lägenheter när skolbyggnaden renoveras.

Det är inte kommunen som renoverar skolan. Det är det kommunala bostads[aktie]bolaget som har köpt skolan och renoverar för att inte sänka standarden i bostadsområdet.

Förra läsåret ifrågasattes renoveringen, som redan hade startats, i samband med att stora neddragningar gjordes. Ungefär 1/3 av personalen fick gå.

I år är det nya besparingar eftersom skolområdet har samlat på sig stora underskott. Chefen fick sluta, vilket inte allas är särskilt ovanligt i kommunen (jag vet inte vilket kön) när en budget har överskridits. Den tf områdeschefen föreslår att en skola ska läggas ner. Det är en ganska ny skola i ett annat område, den har för höga lokalhyror. Eleverna demonstrerar.

Ett annat förslag är att lärarna ska få fler undervisningstimmar.

Sa jag att det här är ett område som har fått extra resurser tilldelat?

Om man vill byta skola är det enklaste sättet att flytta. Det finns inte många skolor som vill ta emot fler elever, och de får inte ta emot fler än vad de har utrymme för i de befintliga klasserna. Sen finns det ju friskolor; en med inriktning mot musik, en muslimsk som varit nedläggningshotad, en frikyrklig och kanske någon till (friskolor har aldrig varit populära i kommunen).

Den där engelskaläraren har en hel hög med historier att berätta.

Till den som tröttnat på såpa kan jag berätta att det är NYTT avsnitt av mordkommissionen ikväll. Det första av två.

Ingen världsnyhet direkt, men trevligt.

The Cyborg Name Generator: har gett mig en ny identitet. Man kan även bli förevigad i denna skepnad på tröjor och på muggar, jaa bli odödliga alltså. Om det nu var det man ville.

Jag nöjde mig med den här bilden.

Från Fredrike.

Dubbla orienteringskontroller. Om man tappar den ena, har man den andra kvar?

Det är Magnus på Nom som skriver om det där med lösenord. Det är uppenbarligen inte bara jag som har problem med dem. Fast det ibland verkar så.

Nu senast är det Stadsbiblioteket. Man kan inte låna böcker utan PIN-kod!!

Joo, man kan men det är inte populärt! Det suckas. ‘Har du verkligen ingen PIN-kod?’ Man ska använda utlåningsapparaterna nämligen, och underlätta för personalen. Och återlämningsapparaterna.

Jag är ju inte riktigt 100 (år), men jag minns när jag jobbade på en filial (Öxnehaga) i Jönköpings kommun. När stamkunderna kom in hade ofta personalen en bok undanlagd till just den besökaren. En viss skillnad i bemötande!

Nej, det där biblioteket som jag drömde om att tillbringa mina dagar i när jag var 10 (år), det finns inte.

Jag undviker helst stället.

Idag har orienteringsskärmen flyttat! Var det någon som hörde vad jag tänkte, eller är detta den ‘riktiga’ platsen? Den satt där förra året.

Idag såg jag den här orienteringsskärmen utanför mitt fönster. Den ger mig negativa vibbar…

Med anledning av tv-programmet Par på prov så tänkte jag visa upp några bilder som garanterat kommer att reta någon.

Först en bild från i lördags kväll:

Först veckohandlade vi på Kvantum, Eurostop mellan 21 och 22, vilket var ovanligt sent. Det är ganska folktomt sådags bara någon enstaka småbarnsförälder som veckohandlar och tonåringar som köper chips.

Sedan skulle jag baka lite. Brödet blev riktigt bra, vilket gläder mig nåt alldeles. Man kan nämligen inte baka utan simultanförmåga, och brist på simultanförmåga (och ljudöverkänslighet) har man när man är sönderstressad.

Och en födelsedagstårta till maken, som vi åt i söndags.

Middagen fick han däremot laga själv, som vanligt. Köttgryta med kantareller och ris. Riktig höstmat.

På mitt förra inlägg skrev Thorvald på Förvetet följande kommentar:

Så förveten(et) var alltså levande ord i Småland på 70-talet. Hur uttalas det på småländska - med diftong och tungrots-r? På (min) västgötska heter det ungefär fÖrrveten (med betoning på första stavelsen och “vanligt” r).

Så jag tänkte svara här:

Ja, nog var ordet levande alltid fast kanske lite gammaldags. Det användes ofta för att retas “Nu är du bra förrveten va?”

Eller också kunde det användas i en lite mer negativ mening “Va förrveten hon va”

Men visst kan man använda det i betydelsen vetgirig, fast det var nog inte så vanligt tyvärr.

Uttalet verkar vara detsamma, vilket är lite ologiskt. Småländskan sväljer ofta r och eller kombinerar med tungrots-r, fast i norra delen används oftast tungspets-r när de uttalas.

Det finns antagligen ett lager med gamla ord lagrade någonstans i min hjärna. Man slutar att använda dem nämligen, när man ser att ingen begriper vad man säger…

1. Vad heter din blogg?

WebbLogg

2. Hur valde du detta namn och avspeglar det på något sätt syftet med
din blogg?

Ja, visst gör det det. Jag startade på blogger och hade tänkt att skriva om uppdateringar på mina allt för spretande webbsidor. Den var en del av min hemsida, precis som Boksidan, Trädgårdssidan, Lekstugan och alla de andra. Jag behövde lite överblick, helt enkelt.

När den sedan började leva ett eget liv på blogger fanns redan namnet. Nu är den dock tillbaka på min domän desiree-blomp.com

3. Bästa svenska bloggnamn?

Jag vet inte riktigt. Ibland kan ett namn säga ganska mycket om vad man kan förvänta sig, vilket kan vara riktigt bra, men oftast får man den bästa bilden av en blogg genom att regelbundet läsa på den. Namnet blir en benämning som man associerar med vad som brukar finnas där.

Som namn är Mulli.nu och Förvetet namn som är uttryck som jag själv har använt många gånger (i Småland på 1970-talet).

4. Bästa utländska bloggnamn?

Binary Bonsai låter vackert.

Fredagsfyran :: september :: 2004

Nico skriver om vad man kan göra åt spam i WordPress.

Mycket intressant för mig som använder WordPress. Jag har fått två skräp-kommentarer den här veckan. Det låter inte så mycket men det påminner om att man inte är säker. Tack Nico.

UPDATE:
Jag hittade just lite mer om spam i WordPress, på Binary Bonsai.

Av någon anledning såg jag en stund på South Park igår (sonen satt och såg programmet).

Handlingen utspelade sig på Haloween, vilket verkar vara amerikanernas favorithelg. Nu var iallafall barnen utklädda och skulle ge sig ut för att tigga godis.

Efter ett tag upptäckte de att en del människor var märkligare än vanligt. Kenny var alldeles tyst, för att senare börja äta av folks hjärnor. En epidemi hade drabbat staden.

På märkliga vägar fick de så receptet, hur de skulle bli av med epidemin:

- Det är ingen idé att gå loss med en motorsåg, och döda alla som har drabbats. Döda bara den som ursprungligen hade smittan.

Och självklart, för alla som någon gång har sett South Park, var det Kenny som skulle offras.

I den danska dramaserien Krönikan är det mesta helt annorlunda. Här kan visserligen den fattige råka illa ut när de kommer ivägen för de välbärgades intriger, men det ordnar alltid upp sig och får ett lyckligt slut.

Jo jag vet att det ska föreställa en helt annan tid (1940-tal), men jag kan inte låta bli att undra över om det finns ens en gnutta verklighet bakom historien. South Park verkar helt enkelt vara mera relistiskt.

UPDATE:
Enligt en artikel i New York Times, kan det t o m finnas en moral i serien. What? Morals in ‘South Park’? Själv har jag lite svårt att hänga med i resonemanget, men det låter ju imponerande.

Man kan ju lätt tro att det inte finns några såpoperor längre, nu när dokusåporna står som spön i backen. Men det gör det. Man ska bara veta när och var man ska leta.

Daytime är nyckelordet. Då kan man hitta godbitar som Emmerdale (tidigare Emmerdale farm) som på svenska kallas Hem till gården (namnet har blivit missvisande på svenska, men Hem till byn var ju upptaget). Jo, det är densamma som fanns för läänge sedan, pågår fortfarande. Oprah Winfrey show är en annan långkörare (kanske mer talkshow än såpa dock), även om den inte har gått så länge i Sverige.

Sen har vi den riktiga storheten: Glamour (The Bold And The Beautiful, eller B&B).

Serien startade 1987, och sänds i många länder. I Sverige gick den i många år på Femman men nu går den i TV4. Två 25-minutersavsnitt per dag, först reprisen från dagen innan, sedan det nya avsnittet.

Det är den sortens övertydliga program som visar en tillbakablick på förra avsnittet innan det börjar och sedan fortsätter i samma övertydliga stil med att visa alla händelser ur olika personers perspektiv. Man skulle kunna tro att det är någon sorts amerikansk utbildningsradio i socialt samspel. Serien har, helt i stilen, haft avsnitt som varit upplysande om HIV, att man missar studentlivet om man får barn tidigt, droginformation osv

Det är lite svårt att berätta om någon handling i en såpa som har hållit på så länge. Det mest centrala torde vara familjen Forrester som äger ett modehus. Föräldrarna är Eric och Steffanie och har spelats av samma skådespelare hela tiden, båda har dock i olika omgångar varit gifta på olika håll. De har numera både barnbarn och barnbarnsbarn, men det är mycket lurigt med vem som är förälder till vem.

Brook är en kvinna som sedemera har tagit ledningen för modehuset. Hon har varit gift med de flesta av familjens manliga medlemmar, speciellt Ridge. Dessa två har spelats av samma skådespelare hela tiden.

I övrigt har personer kommit och gått, ungefär som i vilken såpa som helst. Dvs en person kan omkomma eller bli kidnappad för att senare dyka upp som om ingenting har hänt. Ingenting är omöjligt.

Skulle tro att jag upptäckte den här serien någon gång 1992, när jag var föräldraledig. Den är praktisk på det viset att det gör ingenting om man missar några månader, det går snabbt att komma in i den igen. Så nästa gång du är hemma en förmiddag kan du knäppa på TV4 och frossa i något mycket smörigt.

Nu har jag sett den. Så som i himmelen.

Den var bra, bättre än väntat.

Det sämsta var, faktiskt, den i publiken på bion som varje gång prästen dök upp i bild klagade högljutt. Jo, jag vet att det bara speglar den personens åsikter, men jag tycker väl att det finns värre ‘brott’ än att vara tråkig, rädda var det ju fler som var.

Vi tar det från början. Den ’store dirigenten’ behöver vila upp sig och köper ett hus på landet. Mycket trovärdigt. Att det blir hans gamla hemby är även det mycket trovärdigt. Det enda som är lite mindre trovärdigt är att ingen känner igen honom.

Han leder kyrkokören. Han använder sitt musikaliska kunnande. Turbulens uppstår. Mycket trovärdigt. Det behövs inte en världskänd dirigent för att få igång en sådan tubulens, men nu är det det som sker.

Några blir rädda för det som sker. Andra får en chans att säga ifrån, och gå vidare. Gott så. Den här sortens skeende blir gärna förenklade på film, men här skildras det ändå på ett trovärdigt sätt.

Om jag ändå låter distanserad ochtveksam, beror det bara på att man kan bli trött på att vara med om den sortens turbulens alltför många gånger. Men visst kan det finnas tillfällen och sammanhang där det behövs.

Dessutom är det en oväntad knorr (ofrivillig?) att slutscenen i filmen är inspelad på Rörstrandsgatan (eller har jag fel?). En härlig stämmning var det iallafall.

Det är Pierre Andersson som har skrivit en artikel som har med det mesta om blogging:

Dagens ETC: Kan bloggandet förändra världen?

Ökensand
solen bränner mitt skinn
jag har sand ända in
i mitt torra kött
på mina fötter finns sår
men jag fortsätter gå
jag märker inte att jag är trött
Jag följer ditt spår, du tror du är trygg
Jag såg dig igår, jag såg din flyende rygg
du slog mig till marken
tog mitt vatten och försvann
men jag är snart ikapp dig

hej min vän, jag är tillbaks igen
känner du igen mig
du trodde du lagt mig ner, men du hade fel
känner du igen mig

du sa du var min vän
jag fick betalt av dig för att visa vägen
men när törsten blev svår och vi såg vårt mål
då hade du is i magen
det var lång bit kvar men vägen var rak
i öknen kan man se framåt i flera dar
vad tänkte du då när du vände dig om
och jag inte låg där du lagt mig

hej min vän…..

nej ingenting är som du trott
även om allting verkar gå som smort
jag är ditt öde, jag är en spik i din väg
jag är din död.

hej min vän….

Idag lyssnar jag på Kajsa Grytt, Är vi på väg hem? Inget jag lyssnat på förut, men tipsarens favorit! Musiken är väl ok, men texterna är starka.

1. Vilken författare, död eller levande, skulle du vilja se som bloggare?
Det är knepigt det där, ibland blir det inte bra alls att byta media, ibland tvärtom. Anna Jansson skriver kåserier som iallafall jag tycker är bättre än hennes deckare. Bodil Malmsten skriver mycket bra böcker men ‘Det är ingen ordning på mina papper’, som var kåserier, gillade jag inte alls. ‘Priset på vatten i Finestère’ verkar vara i kåseriform men hänger ihop på ett helt annat sätt.

Ylva Eggehorn har jag läst en hel del artiklar av. Clas Hylinger skriver ofta fristående kapitel. Håkan Nesser verkar gilla att ha en dialog med sina läsare.

Nu vet jag Henning Mankell kunde skriva om sina projekt i Afrika. Det vore intressant.

2. Borde fler bloggare försöka ge ut sina anteckningar i bokform (se “Supermamman” http://supermamman.se)?
Jag vet inte om det vore så lyckat, kanske. Fast det mesta är så tidsbundet, det blir inaktuellt så fort eller handlar det om länkar som kanske inte finns kvar.

3: Skulle DIN blogg kunna redigeras om till bok?
Nej, jag skulle kunna spara en del som dagbok kanske, men inte ge ut som bok. Något inlägg kanske skulle kunna publiceras, men mer som dagsvers isåfall. Man kanske skulle kunna konkurera med trädgårdskåsören i Nerikes Allehanda på söndagarna

4. Vore en bok skriven i bloggform (en post = ett kapitel), en bra idé?
Ja, varför inte. Finns det inte några redan? (mer än supermamman)

Fredagsfyran :: Fredagsfyra v 37 - 04

Jag blev inspirerad av Åsa och gjorde en Quiz. Jag vet att jag inte är den första, men alla kan ju inte vara det.

Jag har grävt fram lite (för mina IRL-bekanta) gamla välkända fakta Ur garderoben… (det var visst nåt nyare också).

En Scoreboard ska det visst bli också.

Ett hål i mitt hjärta

Aftonbladet: En spya man minns

Jag läser recensionen i aftonbladet och får intrycket av att det är en parodi på Big Brother. Väl medveten om att jag möjligen är den enda som inte sett såpan måste jag ändå undra, varför?

Jag såg Lilja 4-ever för ett tag sen, efter låång tvekan. Den var otäck. Fast det otäcka visades inte i närbild. Jo, man såg ju hur hon mådde och vad hon råkade ut för men inga groteska närbilder.

Det är väl där min gräns går. Jag har ett huvud och kan tänka mig resten själv. Det räcker.

Höga 3G-mast ökar blixtnedslagen, skriver DN. Är masterna tillräckligt höga (<50 meter) fungerar de inte längre som åskledare utan genererar fler nedslag. Forskare använder det som metod vid forskning.

Att blixtarna förstör elektronik är ju bekant, och de som slår ner i en hög mast orsakar dessutom mer skada än de som slår ner i marken. Radiovågor och spänningar via elnätet är så stora att de som bor i närheten har anledning att skaffa sig skyddsutrustning.

Det jag nu vill veta är hur långt ifrån behöver man vara?

Funderar på om jag ska se filmen…

Det låter bekant på något vis. En grupp människor som ska finna något stort. Jo, jag har sett det förut, och varit med om det, och hört eftersnacket….

Jo, jag är väl lite blasé kanske. Men är det så fel att vilja ha en och annan rutin?

Antagligen ser jag filmen nån dag. Nerikes Allehanda gav den högsta betyg. Medan DN var lite mer tveksamma: Konstnärsromantik i glesbygden

Update:
Här är min recension.

Det är många som har skrivit om besöksstatistik, jag med, och hur roligt det är att se hur besökarna hittat till sidan, vilka sökord som använts. Man kan hitta mycket att fundera över där.

Den här gången reagerade jag på varifrån en besökare kom.

Ibland har jag sett att jag har en besökare från USA, emellanåt Finland, nu och då något annat europeiskt land; Belgien, Frankrike, Luxemburg. De som kommer från Sverige har ofta Telia, Swipnet, Bredbandsbolaget som ISP och en del surfar ifrån något företag.

Den här besökaren har jag sett förut, och man blir onekligen nyfiken.

Jag var själv i Solna förra veckan men de jag träffade var inte särskilt roliga. Man skulle kunna säga att man inte behöver ha särskilt ovanligt namn för att bli otrevligt behandlad.

Visst har jag träffat såna som verkar komma från en annan planet, men det är ju bara ett symboliskt sätt att beskriva någon som inte passar in i sammanhanget. Fast min erfarenhet säger mig att det mesta går att överbrygga, om man satsar tid och energi. Om det är värt besväret, och man får chansen, är däremot en annan fråga.

Sol och vackert väder är ödestigert såhär års, nätterna blir kalla nämnligen.

Frosten berövade Esters astrar dess gestalt fick jag lära mig en gång när jag skulle minnas tonarter (eller möjligen något annat med musik). Sant. Nu har jag just inte några astrar att sörja men väl tomater. Lika bra att ta in dem.

.

Ganska gröna!

Continue Reading »

Hos Bengt O på När jag ändå har ordet hittade jag länken till den här roliga artikeln:

Is Ikea hiding a grin?

Jag brukar inte läsa så mycket på engelska, men den här var klart läsvärd.

Skribenten skriver om amerikanarnas svårigheter med de svenska namnen på artiklarna, eller om det är svårigheten att erkänna att man faktiskt handlar i en utländsk butik? Ja läs själv och bedöm.

Jag hade tänkt fotoblog, men ångrade mig. Det blir fotoalbum istället, tror jag, eller åtmonstone sålänge.

Jag hittade ett litet gratisprogram gjort i Java, JAlbum. Man lägger fotona i en mapp, så gör programmet webbsidorna och småbilder. Smidigt.

På tal om gratisprogram så har jag ganska många (6 5) invites till gmail, om det finns någon som vill ha. Skriv en kommentar eller till post (a) desiree-blomp.com

Jo jag vet att det är, nästan, sommarens bästa väder utanför. Men jag sitter inne och är genomförkyld.

Jag har fixat ihop ett fotoalbum med bilderna från vår köksrenovering. Helgen för två veckor sedan la jag in golvet. Stor glovläggarbild eller småbilder (längst ner).

En om bloggning. Det handlar om att kommentera eller inte, få tycks få kommentarer i sina bloggar och andra får desto fler.

1. Hur många bloggar läser du i genomsnitt om dagen?
Nu när jag var offline så blev det inte mer än ungefär 5. Annars har jag bevakning på bloglines, fast jag kan inte påstå att jag läser allt. Jag kanske läser de översta 20, och skummar resten av de svenska.

2. Brukar du kommentera inläggen i andras bloggar, samt läser du andras kommentarer?
Om jag har något att säga så gör jag det. Ofta är det ju de bloggar man besöker mera där man känner att man kan skriva, eller om det är tvärtom .

Andras kommentarer läser jag när det handlar om något som intresserar mig, eller om jag har gott om tid.

3. Tycker du att kommentarer i din egen blogg gör bloggandet roligare?
Ja, det är trevligt med de kontakter man får. Utan kommentarer skulle det vara tråkigt, det är lättare att skriva om man har en aning om vem som läser.

4. Kommenteras det för lite eller för mycket i bloggarna? Eller tycker du att kommentarerna inte fyller någon funktion överhuvudtaget?
Vad är det för skillnad mellan en blogg och en tidning? Det är klart att kommentarerna har en funktion, ibland kan de vara minst lika viktiga som själva inlägget. Sen finns det ju spam vilket är en annan sak. Kommentaren bör ju tillföra något, men det är det ju bara bloggägaren som kan avgöra.

Fredagsfyran