När man inte kan läsa sina mail för att gmail inte kan användas i IE 5.0 blir jag frustrerad.
Det är fullt möjligt att gmail borde ha gjort sitt program mera bakåtkompatibelt, men hur gammalt är IE 5.0? Dessutom är de nyare, och alternativa, webbläsarna gratis.
Nej detta handlar om principer, policy. Samma principer som säger att det är du som kommer till oss som måste anpassa dig. Såhär gör vi. Om du inte anpassar dig har du inte här att göra. Även känd som jantelagen.
Blackout, I really had a blackout… (Scorpions).
Inte jag personligen, utan Bredbandsbolaget drabbades av ett åsknedslag i fredags eftermiddag. Så hur länge vi får leva utan telefon och internet vet jag inte, det är 20 minuters telefonkö till supporten och det vill inte jag vänta med mobilen (073- 618 94 06).
Idag har jag hittat en datastuga/lärcentrum i vårt lokala centrum. 6 datorer och en handledare, just nu är det bara jag som är besökare. Genom ett litet fönster ser jag in tilll biblioteket.
Alla poster man skriver har inte något klart syfte. Förra posten om Rosengrens husaffärer skrev jag efter att ha snubblat över uppgiften in morgontidningen.
Kanske tänkte jag på Göran Persson och hans omtalade husköp när Rosengren skulle sälja pga att han inte skulle gå i pension. Fast den liknelsen håller inte riktigt, eftersom Rosengren skulle köpa sig ett annat stort hus, närmare Stockholm.
Eller tänkte jag på vilka stora summor det handlar om. Redan vanliga småhus kostar 1-2 miljoner, vilket är oöverkomligt med min ekonomi.
Vår lilla stuga kostade 50 000 kr. Visserligen för en del år sedan, men ändå. För den summan skulle man inte få minsta lilla lägenhet idag. En friggebod möjligen.
Tidigare har vi dränerat och gjort i ordning på arrendetomten, och nu har vi börjat fixa till inne. För sanningen är ju att ett oanvändbart hus är inte värt någonting. Ändå finns det såna som störs; “Vad ska ni göra?”, “Varför det?”, “Är det nödvändigt?” osv.
Kan det vara nyfikenhet? Jo, kanske det. Men varför är det då de som redan har den i området högsta standarden som engagerar sig mest?
Björn Rosengren annonserar nu ut sin berglagsgård från 1700-talet, utanför Nora. 7 miljoner vill han ha.
När han köpte den 2002 gav han knappt hälften. Men nu är den rustad med bergsvärme, nya badrum och annat. Själv säger han att “egentligen borde jag ha pris för en kultuhistorisk gärning”.
Restiden till Stockholm och att han inte tänker pensionera sig än är anledningarna till försäljningen.
Nerikes Allehanda - Nyhetsartikel
Äntligen!
Äntligen någon som vågar skriva som det är. Just så.
Evigt gnällande om allt man gör, och allt man inte gör.
Om det nu var någon som trodde att odla grönsaker var en massa jobb, så är det ingenting mot att hantera denna maffia.
Kolonilottsmaffian
Läs och begrunda.
PS
Förresten kunde likagärna vara någon av alla de arbetsplatser man har sett genom åren.
DS
Pawlo följer upp sin tidigare artikel med en rad citat, och konstaterar: “Blogging för the lucky few“.
Jo, ställer man retoriska frågor så får man ofta väntade svar. Det är antagligen som Erik konstaterar, ett sätt att markera avstånd. Och Chadie följer upp med frågesport om bloggvärlden.
Jag börjar bli rastlös. Skolan har inte börjat, här, men idag såg jag flyttfåglar som övade formationer. Det drar ihop sig.
Hur stor Mankell är i världen, förutom i Sverige, syns tydligt i en intervju i Aftonbladet. Han har fått nästan alla utmärkelser som går att få, dock inte Nobelpriset, och läses i många länder.
Att han till viss del bor i Mocambique har väl inte undgått många. Men att han dessutom håller på med aids-förebyggande arbete var något nytt. Att det ska bli en bok förvånad däremot inte mig, hans böcker har ofta ett oväntat djup (jag rekommenderar Leopardens öga till den som inte läst den).
Djup heter den nya romanen som just nu lanseras. Läs mer i artikeln ”Jag är livrädd att bli cynisk”
Nu fungerar det att pinga bloggkartanVar är du?, automatiskt med WordPress. Bra, det är inte lätt att minnas alla ping-ställen annars. Det börjar bli många.
En annan nyhet på bloggkartan är att nu följer rubriken på inlägget med till sidan om senaste uppdateringarna. Bra.
Det blir svårt att veta var man ska kolla uppdateringar först, weblogs, sweblogs, blogline, intressant eller bloggkartan.
Weblogs har fortfarande fördelen att man kan välja ut favoriter, och på det sättet bevaka de mest intressanta bloggarna (och välja bort de obegripliga). Därefter kan man titta efter intressanta rubriker, både på bloggkartan, sweblogs, intressant och i bloglines.
Alla finns länkade på min, ganska, nya länksida (se vänstra kolumnen).
UPDATE: alfakrull finns ju också.
Det har varit mycket prat om lökar nu ett tag, inte bara det vanliga om att de borde vara större. Nej nu höjs det till och med krav på att forskare ska visa sina lökar. Som tur är har jag inte fått uppmaningen.
. 
Däremot kan jag visa min lökodling. Rödlök är det som har såna blommor. Charlottenlökens blast har redan vissnat (vissnad lökblast=färdig lök). Om jag inte hade ägnat helgen åt att slipa och måla köksskåp, så kunde jag ha grävt upp den. Men den har det bra där den är.
Så avancerade mattekunskaper krävs det däremot inte för att odla lök. Mäta avstånd, beräkna hur mycket sättlök som går åt och bedöma förvaringsutrymme hör väl till basnivån.
Det står SimilarMinds.com >Non-Serious Personality Tests, och jag har bestämt mig för att tro på det. Att det inte är seröst, alltså.
Man kan, och många har redan prövat, testa sig. Så får man veta vilken film eller stor ledare man är.
Om ni vill vill veta varför jag inte tar det alltför seriöst, kanske det klarna om jag avslöjar att rubriken är mina resultat. Ganska motsägelsefullt.
En sådan fest skulle vi naturligtvis ha haft. Fast Runar är jag ju inte bekant med, så han hade sluppit att vara med.
Sting och hans fru firar 13 årig bröllopsdag.
Men det är ju det där med slottet, det har vi inget. Partytält på gräsmattan hade det fått bli, isåfall.
Nåja, färska räkor är inte vardagsmat i den här delen av landet. Det duger att fira 15 år med.
Fem ringar, i fem färger, på en vit flagga. Hela vägen runt arenan. Säga vad man vill men många varv blir det, och när jag utbrast “men hur långt ska de gå?” fick jag svaret “fem varv, de har matsäck med sig”.
Jag är inte intresserad av sport, är väl helt enkelt ingen tävlingsmänniska, iallafall inte i lekar. Men OS-invigningen kan vara trevlig, och det var den.
En hel sjö, inne på arenan. Den var oväntad och vacker, på något vis. Hela historie-paraden var däremot inte helt oväntad. Massor av statymänniskor som föreställde antika gudar och allt vad det var. Något annat hade varit otänkbart i Aten. En proffsig show, helt enkelt.
Sen kommer geografilektionen. Flaggparaden. Rabblandet av idrottspersoner och deras resultat. En del snygga kläder (varför hade danskarna t-shirt?). Det blir låångt, och så några extra varv, med flaggan och vad det nu var mer.
Björk gör sig verkligen i sammanhanget. Dramatisk och mystisk som vilken antik gud somhelst. När hon föreställde havet med vattnet som bredde ut sig igen efter att den första sjön hade gett plats åt paraden, var hon i sitt rätta element. Som elden, och fyrverkerierna.
Men maffigast är ändå grekerna. Som de njöt av att paradera. Deras avdelning i paraden fyllde ut nästan hela varvet. I talen framhöll de sitt nya Grekland, och de hälsade de olympiska spelen välkomna hem.
Jag erkänner.Jag har tagit kort på den. Det var den enda kon som jag fick med på bild, fast jag såg flera stycken. Men den var färgstark och påminde på något vis om en get, hur nu det kan hänga ihop.
Men nu är den borta. I DN kan man läsa att Färgglad kossa på stadsbesök spårlöst borta. Även Bengt O. har vissa teorier.
Det var naturligtvis när vi var på Jazzfestivalen på Skeppsholmen som vi gick förbi den nu stulna kon.
Continue Reading »
Vi hade iallafall tur med vädret skrev jag tidigare. För vi hade verkligen tur med vädret. Sen vet jag att i filmen med samma namn får uttrycket en helt annan innebörd, men kul är den.
Vi hade också roligt på Liseberg, och nu har jag “framkallat” bilderna. Voila!
(Jo, jag vet att det är bruten länk till kö-bilden. Det blir sådär när rubriken ska vara samma som filnamnet, jag vet att det inte borde vara ö i. Men de flesta har väl sett en kö?) Fixat!
Jonny funderar över ord, och skriver bl a om ‘jobbargubbar’. Det ordet använder eller hör inte jag särskilt ofta, men nu när jag ser det börjar jag genast att skratta, åt ett gammalt Kurt Olsson-citat:
- Jobbargubben, jobbargubben kom in och ät. (Jo, jag har väl lite mystisk humor kanske)
En annan, som jag inte skrattade åt även om det låg nära till hands, var en kompis till Arvid (sonen).
Det finns ett litet utomhusbad i bostadsområdet vi bor i, där hade de varit, kompisen och sonen. Sen berättade kompisen, som bor i ett idylliskt villaområde:
- Det var mammor där som hade långärmat, i svart, och över huvudet…
- Ja, försökte jag, deras barn var väl för små för att gå själva?
- Joo
Jag undrar om kompisen hade blivit mer förundrad om de hade hamnat på ett nakenbad.
En ny låt med Raymond & Maria:
Nej
från Aftonbladet
Först hör jag “öster om Gränna…”, jaha Bunn alltså. En sjö där man kan hyra kanoter och paddla lite stillsamt i kanalen.
Sen får jag se “Två gripna vid Kaxholmen“.
Det är alltså rymlingar från Norrtälje det handlar om, men jag reagerar på ortsnamnen.
Skärstad (uttalas som sked, ’skässta’) står det som födelseort i mitt för längesedan utgångna pass. Det är samma socken som Kaxholmen, fast jag bodde i Gisebo (uttalas som gissa), aningen söder om Kaxholmen, lite närmare Vättern och E4:an.
Kaxholmen är, som det står i Aftonbladet, ett enda sort idylliskt villaområde. En slags sovstad som vuxit fram på 70-talet, på en sluttning ner mot Landsjön. Innan dess var Kaxholmen bara några hus vid Landsjön, 1 mil till Huskvarna och 2 till Jönköping.
Gisebo, däremot är en enda stor fruktodling. Äppelträd på stora åkrar, som i Kivik, päronträd, hallon, vinbär, jordgubbar. Man kan se en del av äppelträden när man åker förbi på E4:an.
Nu är det några år sedan jag var där, jag flyttade därifrån när jag var ungefär 2 år, senast var jag där på begravning för två år sedan. Det var lika varmt då.
UPDATE:
Nu ser jag att Två till är gripna, på Alf Svenssons gata Brahegatan, själva genomfartsgatan i Gränna.
Idag fick jag IKEA-katalogen. Liksom jag tidigare fått H&M, Gudrun Sjödén och Furulunds.
Det finns mycket att välja på där. Själv valde jag ju begagnat, så därför ser det ut som det gör: Continue Reading »
1. Vad är en bloggs främsta styrka?
Personen som skriver i den, det personliga urvalet som personen gör och vinkeln som personen skriver ur.
2. Finns det någon fördel gentemot mer traditionella media?
Den personliga vinkeln. Den kan visserligen finnas i kåserier, men i en blogg finns det ändå en större frihet.
3. Känner man, som innehavare av bloggen, något ansvar inför läsaren?
Ja, samma ansvar som i övriga livet.
4. Vad säger du om Sudan-affären?
Vi har skickat en slant till Sudan, eller se förra inlägget.
Fredagsfyran :: augusti :: 2004
Bloggare är, som bekant, ingen enhetlig grupp. Inte är de alla journalister heller, även om en del verkar önska sig det.
Kvällstidningsjornalister drivs av försäljningssiffror, medan andra har en mission.
Själv har jag inga ambitioner att bli journalist, inte att vika ut mig heller för den delen. Jag skriver om det som intresserar mig, för min egen skull.
Jag har ingen målsättning om att ligga överst på någon topplista eller att ha ett visst antal besökare.
Att ha besökare är däremot ganska viktigt, och respons. Bloggandet blir ett socialt sammanhang, helt enkelt. Är det så konstigt?
Så var det dags för den lite mer barnvänliga delen av semestern. Egentligen började det redan igår eftersom vi då åt lunch på en sushi-bar. Det var sonen som hade önskat sig det och efter en del letande hittade vi ett ställe.
För den som är intresserad av att äta sushi i Örebro kan jag berätta att den ligger på gatan nedanför Krämaren, troligen den enda i stan.
Att bedöma lunchen är jag däremot inte rätt person till. Jag har provat sushi en gång tidigare, och ris är ju ris och rå fisk är som gravad lax och teet smakar inte så mycket och den gröna massan är för stark för att ätas och en hel del hamnar på golvet. Fråga nån annan. Sonen var nöjd.
Idag tog vi så en längre tur. En dagsresa med buss till Göteborg som vi hittade till ett rimligt pris.
Liseberg var ju självskrivet, men jag trodde nog att jag skulle hinna se lite mer av stan. Men stan står väl kvar ett tag till, skulle jag tro.
För den som, liksom jag, inte har varit på Liseberg sedan 80-talet kan jag berätta att ganska mycket är sig likt. Stora scenen, Flumride och en del annat står kvar. Däremot har det tillkommit en del åkgrejer. Rabatterna är som vanligt välskötta.
Jag gick ut hårt, och drog med mig en tveksam son i Lisebergsbanan. Sen softade jag med chokladhjul, jungelhjul och pariserhjul, medan de andra blötte ner sig efter bästa förmåga. Jag kan avslöja att hela familjen var nöjd efter dagen.
Och vädret? Jotack. SMHI hade lovat regn. Det regnade hela vägen ner, en skvätt när vi var inne och åt lunch och en hel del på hemvägen.
Ungefär såhär såg det ut häromdan. Med lite hjälp, pusslande och annat, fick vi skåpen att passa utrymmet. Vi t o m använde spisen till att koka potatis på.
Men nu är allting nedmonterat igen, jag har spacklat och slipat väggen bakom skåpen, och golvet samt skurat disbänken. Imorgon ska vi köpa färg.
Sen är det bara att måla väggen, slipa och måla skåpen, lägga golvet och ställa tillbaka skåpen. Jag skriver bara. Inte för att vara ironisk utan för att det verkligen känns som bara, nu när man vet vad som ska göras och vet att skåpen kommer att få plats. Att måla är ju en baggis i sammanhanget.
Köket från början och när det var tömt.
David skriver om Var man skriver, och i vad.
Själv skriver jag det mesta direkt i WP. Däremot går jag ofta omkring och funderar på saker och ting ett tag innan de är färdiga att formulera.
Bl a hade jag tänkt att skriva om Jazzfestivalen förra helgen, men tyvärr har mitt huvud varit ockuperat med andra tankar. Ska se om jag kan fixa till en bild på köket senare idag.
En fotoblog har jag länge tänkt sätta upp, texamerica är helt enkelt rätt krånglig. Det lutar åt Pictorialis II.
Och sen var det länkarna i vänsterkolumnen…
Via Chadie hittar jag en ledare i DN som skriver: Historielöst och inskränkt om svensk fattigdom.
Jag undrar om rubriken ska få oss att tänka på statare och fattighus? Isåfall är det riktigt, det finns inte. Och när de fanns, så visste omgivningen om att de fanns. Idag är det många som inte vet. När Aktuellt eller Rapport gör sina årliga uträkningar om hur den nya skatterbudgeten gynnar och drabbar så är exemplen långt ifrån mångas verklighet. Hanna Kjöller är långt ifrån ensam om att inte veta hur verkligheten ser ut.
Det handlar om mer än pengar. Ett lokalt exempel: En 13-årig pojke drunknade i går eftermiddag i Alnängsbadet i Örebro. I tidningens pappersupplaga diskuteras inte bara om räddningstjänsten borde ha tillgång till en dykare. Svenska simsällskapet påpekar också att svenska skolor är skyldiga att se till att alla barn är simkunniga (han kunde inte simma), och att han hade invandrarbakgrund. Som förebyggande åtgärd nämns gratis simundervisning i ett invandrartätt bostadsområde.
Jag har försökt att hitta artikelserien i Expressen som nämns, men har inte lyckats.