Regnbågen är, enligt bibeln (1 Mos 9), ett tecken på det förbund som upprättades efter den stora översvämmning som Noa råkade ut för. Förbundet, från Guds sida, innebar att det aldrig mer skulle regna så mycket.
Jag vet inte om Linda Skugge har någon översvämmning bakom sig, men Jonny har gett henne en regnbågsbakgrund (kanske rentav en övertoning).
Läs också vad John skriver om Skugges artikel i expressen igår. Och missa inte kommentarerna av Carl Michael hos John, en hel blogpost!
Skugge skriver om världens värsta gubbar, ett gammalt beprövat ämne. Hon radar upp för mig helt ointressanta s k kändisar.
Att pastorn från Knutby inte är något föredöme direkt är det väl ingen som har missat. Bergman och Lundell har väl aldrig utgett sig för att vara feminister i Skugges smak. Men Persson … jaa, där har hon, och Carl Michael, allt en poäng.
Men när det gäller regnet har Persson ingen talan, och jag vill inget hellre än att SMHI har fel.
Igår var det uppehåll. Inget regn. Och eftersom vår gräsmatta inte blivit klippt på mer än 14 dagar så var det inte så svårt att prioritera.
Sen behövdes det rensas i grönsakslandet, och fyllas på med gräsklipp. Gräsklipp direkt ifrån uppsamlaren till gräsklipparen fungerar som gödsel till kålplantor och annat.
Sen behövdes det sprutas gift för att utrota lössen som bosatt sig i stora kolonier på mina rosor.
Sen behövdes det sågas till spånskivor. Dessa stora åbäken måste kapas utomhus eftersom rummen i stugan är små. Och de mår inte alls bra av att läggas på en blöt gräsmatta. Allt för att undvika byggfusk!
Sen behövdes det tvättas också, och passande nog hade jag en tvättid samtidigt.
Däremot blev Ernst Sommartorp och Frosts mysterier lågprioriterat. Jag får väl helt enkelt ta igen det med mysterier från Midsomer och annat latande idag…
Här sitter man och suckar över regnet. Igår blev jag dyngsur när vi skulle hämta grönsaker ur landet, och fick söka skydd när det haglade som värst. Men idag har vi t o m sett till solen, litegrann.
Sen hör man det här: 17-åring misshandlad till döds, i Kumla.
Kumla är en liten kommun, ungefär 20 000 invånare. Håkan Nesser har förlagt några mord till Kumla. Den mest kända arbetsgivaren är Ericsson. I Kumla finns inte ens en gymnasieskola, bara några utlokaliserade program (nyare namn för linjer) från Hallsberg.
Tydligen var det ett gängbråk som spårade ur och olyckliga omständigheter. Jag undrar vad det var för gäng, och vad de gjorde där.
Nu har det upprättats kriscenter på den högstadieskola min man jobbar. Jag lär höra mer om det här, det förstår den som har läst Nesser (eller bott i en liten ort).
Feed är väl att mata ngn och syndikat har jag nån diffus aning om att det kan vara nån maffia…
Efter vissa efterforskningar har jag kommit fram till att det handlar om distribution av information. Att veta när en webbsida blir uppdaterad utan att gå dit och se efter. Fiffigt.
På Blogger finns det atom, om man kryssar i en ruta i Settings - Feed, men tydligen duger inte det överallt.
Nu har jag ju visserligen redan skrivit att jag inte ska göra detta, men man kan väl ändra sig.
Jag har skaffat RSS.
Eftersom jag redan hade atom, och hittade FeedBurner som kunde omvandla atomerna till RSS var det inte särskilt besvärligt.
Om nu någon trodde att jag skulle förklare skillnaden mellan atom och RSS så trodde ni helt fel. Däremot kan jag avslöja att den nya adressen gör att det blir ett idolfoto i bloglines.
Koden finns här 
och längst ner i den högra kolumnen. (Varför det står XML vet jag inte, även om jag har någon liten aning om vad XML är).
UPDATE: Nu när jag har gått över till WordPress finns feeden inbyggda i programmet. Länk finns i vänsterspalten. Eller använd knappen Sub|Bloglines.
Succé - Dagbok på Nätet kan vara ett alternativ, nu när weblogs är nere.
Om jag själv ska tycka nåt om succé, så är det att det kan bli lite väl personligt ibland. Ändå är jag sen länge, bra mycket längre än weblogs, med i länklistan.
Länklistan är väl värd en titt.
Jag kom just att tänka på en Fredagsfyra, där jag tror att många svar finns att hämta.
Själv skrev jag om samhällsnytta, WebbLogg: Fredagsfyran, och om jag ska använda min teori på bloglines så blir det såhär.
De tre ‘nyttorna’ med bloggande sammanfattade jag i tre punkter:
Information - Kulturbrygga - Skapande
För informationsspridande är bloglines helt perfekt, det går inte att säga annat. Däremot blir tröskeln att komma in i någons prenumerationslista högre, man måste uppfylla vissa tekniska kriterier och man måste vara tillräckligt intressant. Kulturbryggan blir smalare.
Bloggar är väldigt olika. Några har mycket information och länkar, andra har egna berättelser. En del bryr sig inte om design överhuvudtaget, andra lägger ner stor möda på att snygga till sina sidor på olika sätt.
Nu kan det ju föralldel vara skapande att få till olika flöden och annat, men bryggan blir smalare. Design syns inte i bloglines, och en del av det personliga går förlorat.
Vad hade ni andra för svar på Fredagsfyran med tema samhällsnytta?
Jag ska åka på Stockholm Jazz Festival i juli. En helg med musik och sånt. Det här inlägget var tänkt som lite uppladdning inför det.
Sven Zetterberg spelar redan på tisdag, så det missar vi. Men jag har hört honom förut (2002 på Flashboda Blues, och en gång senare).
Både Viktoria Tolstoy (Shining on you, 2003) och Rigmor Gustavsson (I will wait for you, 2003) har ganska nyligen gett ut CD.
På Rigmor Gustavssons CD medverkar Nisse Landgren och musiken på Tolstoys CD är gjord av Esbjörn Svensson. Ibland verkar världen liten.
Och sen blir det Rickfors, och en massa annat …
Expressen skriver i en artikel om varför dokusåpakändisar får sån framgång, varför så många tittar på programmen, och vill läsa om dem i tidningar.
Vi känner igen oss
Att alltihop är ett spel har vi ju redan begripit, men här får vi veta att de vill känna sig viktiga och unika. En psykolog föreslår att de kunde jobba lite mer med impulskontroll.
Men faktum kvarstår, tydligen är det många som vill förfasas, och känna igen sig.
De här är moderna tidens byfånar. De sitter i tv och alla tittar på dem, ingen vill egentligen vara med dem men folk älskar att titta och prata.
Är inte detta varför man vill vara lite anonym ibland, inte skriva om vad-som-helst i sin blogg?
Jag såg just en del av Gasljus. En del för att den helt enkelt är för hemsk, och för att jag höll på med annat.
Det är så olustigt när han hela tiden gör henne mer och mer osäker, hur han använder människor runt omkring för att ytterligare bryta ner henne. Usch.
En dikt per dag En lysande idé. Just nu är det Edith Södergrans första samling Dikter (1916).
Dikterna är inlagda i en blogg och man kan läsa dem där, men de är tänkta att läsas via blogline (undrar om jag har blivit omvänd eller nåt!).
Från Nätkreatör.
Jag kan rekommendera Dorotea Brombergs sommarprat. Hon är som bekant bokförläggare och hon pratar om det och om författare hon mött. Flera av förlagets författare har fått Nobelpriset.
Sommar - Sveriges Radio P1 Jag vet inte hur länge programmet ligger kvar, men man kan ladda ner och lyssna senare om man vill.
Det har varit en lokal fotbollsturnering i helgen. De tycks inte hindras av gråa moln.
Min sallat växer så det knakar. Sallat älskar regnväder. Jag kan gärna sälja några huvuden, men det här är väl inte rätt forum att annonsera i.
Tomatplantorna trivs däremot inte alls. Man får, nästan, ta med förstoringsglas för att hitta dem. De vill ha sol och värme, och egentligen växthus. Vattna kan jag ju göra, men vara sol blir besvärligare…
Annars har vi ägnat helgen åt att rensa uthus, för att få plats med de köksskåp som vi köpt. Inte vet jag hur lurade vi blev, men det finns folk som roar sig med att lura av andra på deras sista slantar bara för att kunna skryta om det senare. De är ungefär lika trevligt som de där grannarna som alltid har en spydig kommentar till övers.
Sen är det ju allt annat. Och även om vissa saker var roliga en gång, så tappar man helt enkelt lusten.
Nu har jag suttit här i 5 timmar och brottats med blogline och sorterat länkar. Nu tror jag att jag har kommit på hur det fungerar, man lär sig aldrig förrän man är tvungen nämligen.
Det kanske är en konspiration att weblogs är nere, så man blir tvungen att testa blogline 
Men nu börjar det likna oredan i mappen favoriter, någorlunda struktur fast ingen annan skulle begripa vilken.
Återkommer med annat man är tvungen att lära sig.
Undrar varför det blev enklare att skriva nu. Har det något med att weblogs.se är nere att göra, eller är det för det händer mer här, i verkligheten?
Lyssnar på musik ifrån Hultsfred, på TV. Där har man ju varit, i Hultsfred alltså, fast innan festivalandet var uppfunnit. Åkt motorvagnståget från Nässjö mot Oskarshamn. Fast de flesta gångerna steg jag faktiskt av redan i Mariannelund.
Jodå det finns fördelar med att bo i småorter också. Men för det mesta var det fullständigt händelselöst.
Om nu någon, lika okunnig som jag, vill lägga in den här bloggen i Bloglines så kan man använda den här adressen:
http://webblogg.blogspot.com/atom.xml
Fler adresser finns hos Erik.
Jag såg just en massa roliga bilder på kor, på spridda tankar @ tankspridd.nu. Det var ett inlägg från 1 juni 2004, jag hittade inga permanenta länkar.
Vi har ingen kioskflagga på balkongen, men vi har grannar som har.
Däremot har vi en barometer, gjord av grankvistar, som vi fick av vår stugvärd när vi var i Åre sommaren 2000.
Just nu regnar det, och pinnarna pekar neråt, men när solen är på väg slår de i taket.
Men idag var vi på en utflykt till äkta bruksmiljö (förra gången var det bullerby). Undrar om inte utflykterna är den största behållningen med köksrenoveringen.
Garphyttan har jag mest åkt förbi på vägen till Kilsbergen, som (förutom berg) är ett friluftsområde med vandringsleder och skidåkning. Idag tog vi oss en tur till bruksortens villaområde, efter att ha svarat på en annons om begagnade köksskåp.
Ett avlångt hus med fyra ingångar och eternitplattor på ytterväggarna. Ett i en lång rad av fd arbetarbostäder från 1920-talet skulle nu byggas om. Flera små lägenheter blir några större.
Jag kan inte låta bli att undra om det kommer att ske med huset jag bor i, om 40 år.
Vad gör man en regnig lördag, när weblogs.se är nere?
Andra har tipsat om bloglines och sweblogs.
Jag har faktiskt bloglines sen förut, fast jag använder den just inte. Är det bara jag som tycker den är krånglig, och trist?
Sveblogs har jag tittat in på, men själv finns jag inte där. Blogger har inte RSS, och jag tänker inte engagera mig i den saken just nu. Jag har andra planer nämligen, men de är inte så genomtänkta än.
Egentligen använder jag mest mina favoriter, och väntar. För weblogs.se kommer väl tillbaka?
1. Är du anonym utav dig på bloggen?
Nej, inte såvärst
2. Varför tror du folk vill vara anonyma?
De kanske är rädda för otäcka hotbrev/mail eller att deras arbetsgivare läser när de klagar över sitt jobb.
3. Spelar det någon roll? (fråga 2 alltså)
Ja, det kan det göra.
4. Hur känns det idag?
Ibland blir jag tveksam över vad jag vill skriva, såhär offentligt.
Pip i rören har jag inte, däremot brist på allergitabletter. Undrar om man inte kan köpa såna utan recept? Jag orkar bara inte med vårdcentralen igen.
Varför måste vårdinrättningar vara så… Nu var jag nära att skriva fientliga, men det är väl inte rätta ordet, men det finns inte många ställen som jag drar mig för lika mycket för att uppsöka, och ändå blir jag ifrågasatt varje gång: Är det verkligen nödvändigt?
Ja, inte varje gång såklart. Men de undantagsgångerna undrar man istället oroligt när bakslaget kommer.
Trevlig adress förresten blog.grannar.com
Levande Provdocka
Undrar om man riskerar att bli utvikt, och om men lever upp till kraven.
Jo, jag har kollat själv, men räckte inte riktigt till.
“Jävla skitprat det där om att välja.“
Elsie Johansson har skrivit flera uppskattade böcker, som jag inte har läst. Den nya heter Näckrosträdet. Det är ur den som citatet är hämtat. Till DN säger hon att den var “Det mest plågsamma som jag har skrivit”.
Citatet handlar om hur hon skulle välja yrke, hon hade ju studerat och kunde välja.
Mikael 62 heter valkretsen som jag bor i, med 25,5% valdeltagande igår.
Jag gjorde min plikt. Inte för att jag känner mig delaktig i nåt stort, för det är jag inte. Inte var det nåt genomtänkt val, för fast jag har läst statskunskap och försökt hänga med i debatten, så gör det mej bara mera villrådig. Jag satte inte ens nåt kryss.
Däremot skaffade jag mej ett Gmail-konto. Bara för att jag kunde. Man får erbjudande om man använder blogger, nämligen.
Sen lyssnar jag på Rigmor Gustavsson och Nisse Landgren.
Teveronika och daggkåpa som lite snyggt har placerat sig (eller har de blivit jagade dit av gräsklipparen?) under en vitbrokig kornell.
I Norden firas idag De vilda blommornas dag och botaniska utflykter ordnas i riklig mängd (iaf om man konsulterar Google).
Själv har jag fått en sommarförkylning med halsont så jag ska inte lyssna på nån botaniker. Däremot ska jag rösta, sen får vi väl se vad det blir.
Lite fler sommarbilder på blommor och annat finns på Väsentligheter -foto.
I år får sockerärtorna bo i fibertält. För säkerhets skull.
Förra året åt rådjuren upp plantorna, nämligen.
Jag kan gå omkring och tänka att jag duger. Faktiskt.
Men snart kommer jag att stöta på någon som har en annan åsikt, eller någon som kan mer (och som inte är sen att påpeka det på ett otrevligt sätt som Linda skriver om).
Här kan jag passa på att tipsa om den tecknade boken Fröken märkvärdig och karriären av Joanna Rubin Dranger, som har en alldeles lysande sensmoral.
Men tyvärr säger mig mina empiriska studier att trots att jag tycker att jag kan alldeles tillräckligt mycket, har gått tillräckligt mycket kurser, så borde man iallafall utveckla sig lite till.
Tjohoo, äntligen har vi hittat ett rum att bo i när vi ska på Jazzfestival i slutet av juli. Det ser inte direkt stort ut på bilden, men det ligger i Vasastan och kostar ungefär som övernattningen i Växjö, förra sommaren.
Jag har hört att alldeles vanligt hemmabryggt kaffe är helt ute, så då kan vi passa på att fika och fika, äta lunch, lyssna på musik på Skeppsholmen och kanske nåt mer, jag vet inte.
Jonny funderar över Gudsupplevelser, och jag vet inte riktigt om det här kvalar in. Men en bra semester har man kvar i minnet, länge, och det kanske är det som är den gemensamma nämnaren.
Trädgårdsarkitekt skulle jag ha blivit. Det är fantastiskt roligt att se hur de gör om trädgårdar i Äntligen trädgård.
En genomtänkt planlösning, kanske nivåskillnader och genomtänkta teman.
Förra veckan en platå, med hjälp av murar av sten i gallerburar. Och däruppe en uteplats på en gräsmatta. Nedanför fick de vilda blommorna fritt utrymme på en äng.
Den här veckan orientaliskt tema med kakelplattor i axlar. En urtidsform i trädgårdssammanhang.
Växtvalen kommer i det här programmet i bakgrunden, kanske mest av all för att trädgården byggs om på bara några dagar. Men det finns så många andra program där det planteras sommarblommor i balkonglådor, så det räcker.
En annan favorit är Helges trädgårdar. Då tänker jag inte främst på hans besök i engelska överdådiga slottsträdgårdar, utan när vi får följa med hem till hans kökkenhave.
Danskarnas intresse för haven är betydligt äldre och mer utbrett än här i Sverige. Om du skulle stöta på tidskriften Haven så finns det mycket matnyttigt om trädgårdsarkitektur, och annat, att hämta.
Och Helges kökkenhave, ligger visserligen på sydligare breddgrader än min, men det finns många tips att hämta. Det finns inte såna tips på alltför många ställen i Sverige. Möjligen hos Truedsson, Israelsson och kanske några till.
Aftonbladet: Vad skulle Jesus säga om Knutby?
För en del människor är det ett stort problem med skuld. De känner sig skyldiga även om det inte finns någon anledning. Andra tycks inte ha något problem alls…