Jo, man borde säkert intressera sig för EU-utvidgning och sånt, men det är onekligen ganska långt bort. Det är nästan 15 år sedan jag var utanför landets gränser, om man räknar bort några dagsturer till Köpenhamn och och Norge. Folk ifrån alla möjliga länder ser jag varje dag, det är inget nytt!
Nej en sån här dag tar man lämpligen en tur på landet, och det är vad jag har gjort. Jag kan berätta att det börjar bli riktigt grönt, både träden och en hel del åkrar (antagligen inte vårsådden) är gröna.
Hjälmarvägen till Odensbacken, och vidare till Kilsmo. Bygatan i Kilsmo liknar faktiskt Bullerbyn, enda skillnaden är att det finns fler hus i Kilsmo. Och vad hittade jag där?
En begagnad spis! Nu har vi (från det gamla köket) diskbänk, kyl, vattenpump. Det drar ihop sig… Nuläge och från början. Fler bilder.
Jag hittade en för mig helt ny författare på Månhus beta. Hon heter Lotta Lotass. Jag hittade förlagets presentation av både henne och hennes utgivna böcker. Hennes egna webbsida är ochså värd ett besök. Jag ska hålla utkik efter hennes böcker, hon verkar ha just det där poetiska språket som jag älskar. Är det någon som vet mer?
Annars läser jag som bäst En skejtares dagbok, av Andreas Soneryd. Idag satt jag ute i solskenet, och skrattade för mig själv när jag läste i boken. Jag får återkomma med en mer utförlig rapport när jag läst klart.
Jag kollade upp mina geografikunskaper genom att kryssa i vilka länder som jag har besökt.
create your own visited country map
or write about it on the open travel guide
Det är väl inte helt rätt. I Ryssland har jag bara varit i Leningrad. Det var iofs en ganska spännande upplevelse.
Det var i början av ‘glasnost’, men proceduren genom tullen var ändå mycket komplicerad. Det var en bussresa men alla passagerare fick dels deklarera alla värdesaker på en blankett i två exemplar, sedan gå ur bussen och själv bära sitt bagage genom tullen. En bister tulltjänsteman i pälsmössa studerade ingående mig, mitt pass och mitt visa, under tystnad.
Väl i Leningrad gällde det att se upp för babushkorna! En gång blev vi utskällde för att vi tagit några steg nedanför trottoarkanten (det var ju knappt några bilar alls), en annan gång för att vi inte hade mössor på oss! Kulturerna är verkligen olika.
Staden var mycket vacker, men den är säkert mindre förfallen idag, broarna fantastiska, för att inte tala om Eremitaget…
Sedär det blev ett restips.
Under några månader utbyttes cirka 2200 sms och mobilsamtal mellan deras telefoner, i genomsnitt ett 40-tal om dagen.
Ja, det handlar om fd barnflickan och fd pastorn i Knutby. För mig är det fullständigt obegripligt.
Det har hänt mig några gånger att jag har arbetat eller gått kurs tillsammans med någon (kvinna) som haft ett osannolikt behov av bekräftelse, eller vad-det-kan-vara. De har iallafall krävt att jag ska lyssna på en massa för mig ointressanta historier, svara på en mängd olika frågor om allt mellan himmel och jord, mm. Det är fullständigt olidligt. De är så självupptagna att de inte märker någon ‘vink’, endast: -NU RÄCKER DET. Sen kan det mycket väl hända att personen aldrig talar med mig igen, men det är väl smällar man får ta.
Jag skulle bli tokig om någon person skulle ringa till mig så ofta. Jag skulle stänga av telefonen och skaffa mig nytt nummer.
Fast jag förstår inte att ingen har genomskådat pastorn, fast det är det ju såna som har gjort. Det är ju personer som har lämnat församlingen, flyttat därifrån. Men andra har stannat och reagerar nu, efteråt. -Han var ganska hård ibland, visste alltid vad som var rätt.
Tja, själv brukar jag vara ganska skeptisk och vill tänka själv. Det är väl därför jag inte kan förstå hur det har kunnat urarta så fullständigt.
Tiden har sprungit ifrån den maktutredning som jag skrev om igår. Det förstog jag när jag öppnade morgontidningen i morse. Kommunens pr-chef har blivit utsatt för mailbombning, eftersom tidningen igår skrev att han hade tackat nej till Örebro som Popstad 2004. Ungefär 50 mail i timmen hade han fått med skällsord från uppretade ungdomar. Undrar om de diarieförs? Det är inte bara jag som använder mail, dock har jag inte engagerat mig den här gången.
Däremot var jag mycket nära att engagera mig i de soppåsar, matrester, cigarettfimpar och annat skräp som låg utanför mitt fönster. Men det är väl så de flesta fungerar…
1. Behövs civil olydnad/ utomparlamentariska aktioner som ett komplement till demokratin?
2. Vet du några exempel på “bra” aktioner?
3. Vid vilket (om något) tillfälle skulle du själv kunna tänkas delta i en dylik aktion?
4. Har du själv varit cilvilt olydig?
När jag läser frågorna tänker jag direkt på Olof Petersson och Maktutredningen. Det måste varit i slutet på 1980-talet, antagligen har det gjorts fler utredningar sen dess, men av någon anledning är det denna bok jag minns. Det var en pocketbok, full av tabeller gjorda i detalj efter någon frågeenkät. Frågor som: Upplever du att du har någon makt att påverka? Har du någon gång skrivit ett brev till en myndighet? Har du någon gång deltagit i en demonstration? Allt fick svar i detaljerade tabeller, uppdelade efter ålder och bostadsort!
Med den bakgrunden kan jag bara svara: JA! Det är klart att man måste få protestera. Däremot har jag ingen förståelse för den sortens urartade demonstrationer som har förekommit de senaste åren i Göteborg och Stockholm. Jag bara undrar om de vet vad de vill åstadkomma?
Bra aktioner ska inte gå ut på att förstöra, budskapet måste vara det viktigaste. En sån aktion kunde jag medverka i, om det var ett vettigt ändamål.
Civilt olydig har jag säkert varit. Jag vet bara inte när…
Veckans navelludd är enklare.
- Vad spenderade du pengar på senast?
Idag har jag köpt en regel* och några skruvar. Hade jag haft mer kontanter med mig kunde det ha blivit en växt också, jag såg helt underbara julrosor och klematis.
*Regel= träbit, 45×45 mm och 2,5 m lång
Trodde du, som jag, att om man har ett sånt här i dörren så får man sin post den vägen? -Glöm det.
Eller att en sån här rad hörde till en lantbrevbärartur? -Glöm det.
Det här handlar om ett stort bostadsområde med hyresrätter.
Det är inte så längesedan som vår brevbärare kom stretande med en postcykel, men numera har hon elmoppe (det brukar vara kvinnliga brevbärare här). Och nu kunde man ju tro att hon skulle få spara på knäna genom att slippa springa i trappor, och det får hon ju. Men det är inte det som är anledningen till att brevinkasten bara används till morgontidningen.
De största argumenten är naturligtvis effektivitet och ergonomi, men då hade det ju kunnat bli postfack i trappuppgången, vilket jag tycker hade varit det mest lämpliga.
Nej, allt beror på att det är för mörkt i trappuppgångarna! En strid över huvudena på hyresgästerna alltså, eftersom det är hyresvärden som står för belysningen i trappen.
Tydligare kan det inte bli. Posten vet var man ska börja sina reformer -i slummen. Där hyresgästerna är så maktlösa att de inte ens ser till att de har belysning i trappuppgången, då är det ju fritt fram att införa nästan vad-som-helst. Eller?
Är det här en reform som posten har hållt på med länge? På andra håll?
Det är tur att jag har min mailbox!
Nya numret av IntenetWorld har betalsajter som tema. Ledaren har titeln Telia borde älska Lunarstorm, och det finns flera artiklar med exempel på aktörer som tjänar pengar på internet.
Lunarstorm hävdar att umgås på nätet handlar om att synas. De som finns på lunar har byggt upp ett nätverk, är lojala mot lunar och därmed intresserade av, och betalar för, att synas mer.
Aftonbladet har sitt plus, med spel, viktklubb mm. Tv4 har i stort sett motsvarande tjänster. På MSN kan man köpa större mejlkonto osv
Internet har blivit vardag. För alla.
Storebror ser dig-skräcken har släppt. Det sitter inget monster i andra änden av sladden som spionerar på vad jag gör. Cockies är inte livsfarliga virus och det finns både virusprogram och brandväggar.
Men ändå kan internet vara ett hot mot integriteten.
På samma sätt som en småstadsidyll på landet, där alla vet allt om alla, kan internet emellanåt bli kvävande.
Det är vid såna tillfällen som jag tvekar att skriva mer. När jag träffar någon som tror sig veta allt om mej för att det står ju på hemsidan, eller tror sig veta vad jag syftar på när jag skriver om något.
Men det kanske bara är jag. Lunar tjänar pengar på såna som vill synas, och på snyggast.nu lägger tonåringar ut vågade bilder på sig själva för att samla poäng.
Med risk att låta som om jag är från stenåldern måste jag ändå fråga: Vad kommer härnäst?
Vi var och lyssnade på Lisa Miskovsky igår. Den här spelningen var helt annorlunda än den förra, i december.
Förra gången var just när hennes CD Fallingvater hade kommit ut. Den gången var det en liten scen, kompet bestod av 2 personer, och publiken stog precis framför scenen.
Den här gången var det på konserthuset. Stor scen långt bort, stort komp och publiken satt i bekväma fåtöljer. Det var ungefär samma låtar, fast nu hade de arrangerat om dem lite. Lite rockigare och mera trummor, annorlunda.
Det bästa med Lisa Miskovsky är att hon, förutom att sjunga bra och spela, har roligt. Det verkar dessutom vara det viktigaste, inte frisyren. När hon blev inklappad för andra gången tackade hon för en hockeytröja som hon hade fått, med sitt namn på, innan hon sjöng sista låten.
Ungefär såhär ser vårt kök ut just nu. Ganska tomt, och ingenting som liknar ett kök. Om man kollar noga kan man se var kaklet satt, och hålet i golvet avslöjar att det har funnits en vattenledning.
Just nu är det vattenförsörjningen som är prioriterad. Att odla grönsaker utan vatten är ungefär lika omöjligt som ett kök utan vatten (vill man ha mat kan man ju bara grilla lite korv).
Idag har vi grävt en riktigt snygg grop, som ska bli grunden till ett pumphus. Vattenpumpen ska få en liten egen tillbyggnad, bara jag har kommit underfund med sågen.
Nåja så krånglig var den ju inte, men det blir ju snyggare om man kan såga någorlunda rakt. Golvplankor att dölja sågspånen med, får bli övningsobjekt, men det blir inte idag…
Jag har gått och funderat på temat i fredagsfyran, speciellt den första frågan:
1. Kan en blogg ha någon samhällsnytta? Vad?
Antagligen har jag hällt i mej utredningsmetodiken i ryggmärgen för jag började med: Vad är samhällsnytta? Något som är nyttigt för samhället?
Om man frågar NE så är samhällsnytta: nytta för hela samhället i mots. till privat nytta. Ja, isåfall kan ju bloggandet bidra till en allmän debatt, politisk debatt osv. Men det är ju inte säkert att det blir debatt, och om det blir debatt är det inte säkert att den blir samhällsnyttig.
Visst har jag läst nyheter på en blogg innan jag har sett den på TV, eller i en tidning, och det jag tänker på först och främst med en blogg är information.
Roliga länkar till något roligt spel eller något annat trevligt.
Användbara länkar till något bra program eller annat som jag har användning för, eller någon tänkvärd artikel som jag är glad att jag fick tips om.
Eller rent allmänbildande tips eller berättelser.
Ungefär samma anledning som gör att jag läser min morgontidning. Det kan väl inte vara direkt samhällsonyttigt?
Som kulturbrygga tror jag ändå att bloggandet har en viss samhällsnytta. Den är visserligen begränsad till ‘personer med datakunskaper som gillar att skriva’ men det är trots det ganska stor spännvidd mellan olika bloggar. De bloggar som jag läser är mest skrivna av människor som jag annars inte skulle ha träffat. Möjligen är det mer socialt än kulturellt överbryggande, men inte samhällsonyttigt!
Den sista punkten som jag skrev på min kladdlapp var: Skapande verksamhet.
Om man går efter NE:s definition skulle det finnas det en motsättning mellan samhällsnytta och privat nytta, men jag tror inte att det alltid stämmer. Jag tror att om människorna i ett samhälle mår bra så är det en samhällsnytta i sig. Annars skulle det inte finnas folkhälsokampanjer av olika slag (sluta röka, motionera och-allt-vad-det-är).
Det finns folk som springer maraton, det finns de fotograferar eller skriver. Alla behöver vara lite kreativa emellanåt, det är avstressande!
***
Och när jag hade tänkt ut allt det här, så fick jag syn på ett helt underbart citat om att skriva. Hos Steffanie. Läs det!
Glad Påsk!
Lite påskpysslande kan väl vara kul. Jag såg på Äntligen hemma hur de planterade i äggskal och målade ägg på många olika vis. Det får väl vara någon måtta. Arvid har sått gräs och nu har vi rekordtidig gräsmatta att klippa.
Jag har byggt en ny säng i Grönsakslandet, och planerat en del. Men jag är inte riktigt klar med grävandet. Komposten är oftast den som tinar upp sist på våren, sen är det vid såna här tillfällen som det skulle ha varit en fördel om man hade gillat gym.
Bild på min nya säng, hur det går med köksrenoveringen och lite annat finns i min nya fotoblogg Väsentligheter -foto.
Jag hittade en riktigt rolig skoaffär hos andreas. Jag blev sittande en lång stund bland alla snygga boots. Och medans jag satt där och suktade kom jag på mig själv med att nynna: Walk a mile in my shoes…
1. Finns det någon historia bakom varför du heter som du heter?
Nej. Men flera gånger har jag stött på personer, med livlig fantasi, som blivit besvikna på just det svaret.
2. Om du skulle vara tvungen att ändra namn (ex. pga att Säpo är efter dig) vad skulle det då bli?
Ibland skulle det onekligen vara enklare med ett vanligare namn, att kunna försvinna i nån slags anonym dimma. Jag vet inte vad det skulle vara.
3. Vilket är det finaste namn du vet?
Sina barn ger man ju det finaste man kan komma på, vår kille heter Arvid.
4. När du kollar ditt namn via den här filosofin, stämmer något?
Sitter det nån där innanför som känner mig?
Solen skiner,
men ganska kallt att sitta stilla,
om man inte hittat det perfekta stället.
Naturen blir snabbt överbefolkad,
av ej skogsvana personer,
lika bra att hålla sig inomhus.
Den största bokhändelsen just nu är väl den Harry Potter-bok som släpps i svensk översättning i morgon. Eftersom jag har ett stort fan i min närhet så vet jag om det, men kan väl inte riktigt engagera mig fullt ut.
Jag var istället på ett författarmöte med Ylva Eggehorn på Kävesta folkhögskola i gårkväll, vilket känns betydligt mer angeläget. Under en och en halv timme blev hon intervjuad och läste upp en hel del dikter.
Hennes uppväxt finns beskriven i Kvartereret Radiomottagaren (1994) och Liljekonvaljkungen (2000). De böckerna skildrar Sverige på 50-talet, hur folkhemstanken förverkligas och det magiska ordet standard.
I Liljekonvaljkungen får vi följa Mimmi som är 6 år och har flyttat med sina föräldrar till ett egnahemsområde, och får börja skolan ett år för tidigt. Den totala idyllen avgränsas bara av en hög granhäck. Bakom häcken ligger Långbro sjukhus och ibland kan man se patienter därifrån som tar sig en promenad.
Hon debuterade med diktsamlingen Havsbarn (1963) när hon var 13, och har sen dess gett ut en lång rad med diktsamlingar, den senaste En karusell med madonnor (2002), med kvinnoskildringar.
En av hennes mest använda texter är antagligen den psalm som brukar användas vid begravningar och i andra sorgliga, obegripliga sammanhang:
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken…
En bok som har getts ut i flera utgåvor är Språk för en vuxen tro (den senaste 2001). Den vänder sig till dem som ‘vuxit ur’ barnatron. När det självklara inte är så självklart längre, utan komplext. Hur blir en människa hel?
1 april!
Nerikes allehanda skrev att det skulle bli en ny såpa på slottet, “eftersom det fanns så många lokala såpakändisar i stan”. Lite svårt att gå på ändå…
Men hade jag läst DN kanske det hade varit lite enklare, om man inte läste det här:
Forskarna fann att det räcker att skaka lätt på en GSM-mobil för att ge den den extra energi som krävs för att nå upp till 3G-frekvensen. Effekten blir allra tydligast på skakiga tåg eller bussar.
Jo, det där med teknikens under sjöng ju Wilmer X om för rätt längesen…
Fast jag åkte på en blåsning. På infarten till gatan där jag bor, blev jag stoppad av en poliskontroll.