desiree-blomp WebbLogg

Jag har vunnit ett pris

Min skrivarkarriär har tagit fart ;-D

Tävlingen var på Förvetet, som jag tittar in på lite nu och då. Hur kan man motstå, med ett sånt namn? Hjärnkontoret borde byta slogan: Va förrvetna!!

Beställningslista

Nu är det klart, de här blev det:

2720 Mammuth, Dill Portion 10Kr
4215 Little gem, Cossallat (små lösa huvuden) Portion 10Kr
4520 Black seeded Simpson, Plocksallat Portion 10Kr
7425 Cheerio, Körsbärstomat Portion 20Kr
8045 Tendergreen, Brytböna Portion 10Kr
8580 Wachs goldbohne, Störvaxböna Portion 15Kr

Från Runåbergs, de brukar vara bra.

Med risk att låta gnällig: Kan det inte sluta snöa snart? Visst, det är fint och ljust och allt det där, men nu börjar det bli bra tradigt. Det är ju snart mars och fasta och… (undrar om logiska argument hjälper?).

Nej, jag får väl helt enkelt göra slag i saken och beställa lite fröer. Fröfirmorna har jag redan kartlagt. Min databas har delvis blivit uppdaterad, och jag har konstaterat att jag behöver fröer till dill, bönor, sallat och tomat. Ingen större beställning i år alltså.

Däremot behöver databasen fyllas på, minnet är ju sällan så långt som det skulle behöva vara, och webbsidorna som bygger på databasen håller på att bli förnyade. Jo, det är Grönsakslandet jag menar.

Bloggarens dilemma

Jag hittade en bloggare som delade upp sina vänner efter hur de kommuniserar: Diffrent types of friends…

Hmm, det kan man ju göra, men jag vet inte riktigt vad som är vitsen med det hela. Det är klart att det finns olika sätt att kommunisera. Men det är väl inte det som är avgörande för om man är kompisar eller ej? Däremot finns det ju sätt att kommunisera som komplicerar saker och ting, men det har ju inte med det att göra…

En blogg är ju ett sätt att kommunisera. När jag läser en blogg så utgår jag ifrån att det jag läser inte är direkt privat eller hemligt, däremot kanske personligt. När jag skriver i min blogg är det på samma sätt; jag skriver om något trevligt jag har sett eller om något som verkar vara värt att fundera på. Men inte är det särskilt privat. Ungefär som ett kåseri, eller nåt man läser i en tidning. Är det inte ganska självklart?

418 skräpmail,

hade jag idag i inkorgen, på en av mina mailadresser. Ett av mailen var ett utskick på en mailinglista. Det var ca 3 dygn sedan jag tömde senast.

Jag använder MailWasher, så jag börjar med att starta det och slipper på det viset att ladda ner alla mail till min dator. Men iallafall… var kommer allt ifrån?

Fredagsfyran

Fredagsfyran den här veckan handlar om film. Jag bläddrade ett tag bland semesterbilder och andra, och hittade det här kortet, tagit i Malmö:

Vidbränd – inte utbränd

Det är Babben Larsson som myntat uttrycket, och det låter ju faktiskt hoppfullt. Men ganska mycket svårare i praktiken.

Nätverk

Det där med nätverk är ytterst komplicerat. Vissa kontakter är värda hur mycket som helst, andra skulle kunna vara värda en hel del. Men många har man, nästan, ingen användning av alls, man har inte ens roligt.

Niklas på Enkelriktat har funderat en del, och jag håller med om det mesta. Men inte skulle jag komma på att samla ihop allihop. Det skulle inte bli lyckat alls. Däremot skulle jag gärna träffa en och annan borttappad bekant, eller träffa någon i ett annat sammanhang…

Nytt utseende

Lite nya färger, lite roligare layout - jo, det är bra för humöret. Jag lovar!

Jag såg filmen Vit Oleander igår. Handlingen i filmen är ungefär som i boken, fast förenklad. Filmen är inte riktigt lika hemsk och har inte med alla fosterhem. Man hinner inte uppfatta de olika förhållandena och kränkningarna som finns med i boken. Men har man läst boken före blir filmen en rejäl påminnelse.

Det är mot den bakgrunden som jag undrar hur tvsåpor kan få finnas. Jag har aldrig sett Big Brother, men en del av Robinson och Farmen. Hur är man funtad om man vill bli exponerad på det där viset? Har dessa människor inget privatliv? Och har de inga spärrar? Märker de inte när de blir kränkta?

Nej tacka vet jag Evas idé Big Blogger. Det vore roligt att se.

Av en ren tillfällighet har jag redan sett sett filmen. Den är bra.

Det är inte bara språket som ställer till det, visar det sig ganska snart. Filmen kunde likagärna hetat vilse i storstan. Att det råkar vara Tokyo gör väl bara att ännu fler av oss begriper ännu mindre.

Handlingen är att den Stora Amerikanska Skådespelaren möter en Ung Vilsen Lika Amerikansk Student. De träffas på det Stora Hotellet och håller varandra sällskap, för att fördriva tiden i det obegripliga landet.

De får det riktigt trevligt.

Déjà vu

Ibland blir man förvånad! På några av mina sidor har jag besöksstatistik. Det är roligt att se hur många som hittar till sidorna som man har knåpat ihop. En annan sak som är rolig med det är att man kan se varifrån en besökare har kommit, och får på det viset tips om ett och annat. Jag är inte ensam om det nöjet, och David använde det till något konstruktivt.

När jag följde en länk som ledde till en sökning, gjord på japanska Google, så hittade jag den här sidan: Desiree’s Lappeteknikk !!! Jo, låt mig tänka, det är väl 2 år sen jag gjorde den här: Lappteknik