Att odla sin kål är ett uttryck som stämmer väldigt bra just nu. Semester, ta det lugnt, greja lite och äta kål!
Jag har haft kålplantor i många år, men varje gång har det varit nåt som har slagit fel. Ett år var det ett rådjur, eller möjligen en hare, som åt upp det mesta. Ett annat år blev plantorna små och ynkliga, inte mycket att äta på. Förra året hade jag besök av kålmasken som perforerade hela huvuden. Men i år!
. 
Nu tror jag det dröjer några månader innan vi vill ha kål igen!
Jag hörde en historia, om en blind kvinna som bodde vid havet. Hon var känd för att vara vis. Ett barn som var tvungen, på barns vis, att testa hennes vishet kom en dag med en fågel i handen och sa: Kan du som är så vis säga om fågeln är levande eller död? Kvinnan som vet att barnet mycket väl kan döda fågeln om hon säger att den lever, eller släppa den om hon säger att den är död (för att få rätt), säger: Jag vet att den är i dina händer.
Sen fick jag höra att den som berättade historien var en högutbildad kvinna med framgångsrik karriär, som just fått veta att hon skulle bli blind.
En nyckel fanns, plötsligt försvann den.
Hur ska vi nu komma in i vårt hus?
Kanske hittar någon en borttappad nyckel,
tittar på den - vad ska han med den?
Han går och bollar med den i handen
som lite skrot eller småsten.
Om detsamma skulle hända
med den kärlek jag hyser till dig
skulle densamma gå förlorad
för oss två och för hela världen.
Ty i någon annans hand
öppnar den inget för kära,
den blir bara form, inget band,
och den ska rosten förtära.
Varken spelkort, stjärnor eller påfågelskri
säger oss hur det ska bli.
En dikt av Wislawa Szymborska
Alla har vi väl en nyckelknippa,
men inte alltid den nyckeln vi behöver…
Regn och regn, det mesta ligger nere. Tom semesterplaneringen går trögt. Hoppas broschyrerna jag beställde kommer snart. Den som väntar på nåt gott…. kan gott vänta.
Det måste ha varit ungefär så rådjuren tänkte, de som skövlade i mitt grönsaksland. Tur att en stor del var täckt med fiberduk!
. 
Nej, jag tror inte att rådjur tänker efter innan de knaprar i sig av plantorna, skott av sockerärtor är tydligen en delikatess (som kan wokas med vitlök och ingefära i olivolja), fast jag hade tänkt mig sockerärtor, krispiga och söta direkt ur landet. Har jag tur växer plantorna till sig och det blir några sockerärtor till odlaren, kanske!
Växtkraft hade iallafall den här rosen. Jag var glatt överraskad av hur den hade vuxit till, tills den började blomma. Inte var det den som jag planterade, rotskott!! Jag trodde den var rotäkta. Det blir till att ta fram stora saxen och gå på jakt efter den ros som fanns en gång, Rosa helenae ‘Lyckefund’, en honungsros. Jag har sett några knoppar som mycket väl kan vara av orginalet.
Livet som trädgårdsmästare är fantastiskt!