Kapten Star - Rymdens största hjälte
Jag läser en recension i en tidning, av en bok som handlar om människor som blivit förebilder. Det handlar om människor som står för något bra, gör något bra, människor som har levt, och som lever nu. De hade, och har, allihop sina sidor. Men ändå.
På samma uppslag i tidningen jag läser finns ett kåseri om ord. Ord som avslöjar vilka värderingar som finns inom den som uttalar dem, eller ord som flyger omkring av misstag. Hur en del ord kan bränna sig fast, hur viktiga orden kan bli. På ena eller andra sättet.
Kapten Star finns med i ett tecknat barnprogram på TV. Han har landat med sitt rymdskepp på en obebodd och namnlös planet i väntan på sin nästa order. Tillsammans med sin besättning väntar han tålmodigt. I veckans avsnitt landade ett annat rymdskepp på samma planet. Rymdskeppet var modernare och kaptenen var yngre, och deras order kom nästan direkt.
När besökarna gett sig av märkte Kapten Star och hans besättning att tiden i rymden hade satt sina spår. De hade blivit tyngre, och de började sjunka. I sista stund får de igång rymdskeppet, och viktlösheten i rymden räddar dem. Ytan bär igen. Ordern var redan utförd.